.

Heej Alla Mina Fina Läsare ♥

Jag är skyldig er alla en ursäkt... Förlåt, verkligen... förlåt för min dåliga uppdatering! ♥
Jag har haft flera prov som jag behövt plugga till och test, jag har extra rep inom min dans och musikal som har slutat sent osv. Jag har inte hunnit sätta mig ner i lugn och ro och skriva... ♥

Jag lovar att ni snart ska få ett nytt kapitel... men allt är så rörigt hos mig nu så hoppas ni förstår! ♥



Han är ju bara FÖR HEET! ♥

Puss På er sötnosar /Andrea ♥

Justins Perspektiv –

Jag vaknade till med ett ryck när jag hörde ett högt ljud, mina ögon spärrades upp och jag tittade mig hastigt runt i rummet. Jag andades ut då jag märkte att det bara var tv:n som var på, jag tittade på Jasmine som låg fridfullt och sov i min famn. Jag log för mig själv och sträckte mig långsamt efter fjärrkontrollen som låg på bordet framför oss, jag tryckte av tv:n och kollade på klockan på min arm. Halv sju. Jag reste mig upp och tog mina armar runtom Jasmine, långsamt bar jag henne med mig upp till hennes sovrum. Jag lade ner henne på sängen och drog täcket över hennes kropp, jag kröp ner bredvid henne. Jag blundade och försökte somna om, jag väntade en stund och förväntade mig att jag snart skulle försvinna in i en dröm. Ett långt tag låg jag så innan jag märkte att inget hände, min kropp hade bestämt sig för att hålla sig vaken. Jag lade mig på rygg och stirrade upp i taket, långsamt reste jag mig upp och smög ut ur rummet och stängde dörren efter mig.
Jag kisade med mina ögon när jag kollade ut genom fönstret, den starka solen lyste in och sken upp både vardagsrummet och köket som låg lite längre bort. Jag gick mot balkongdörren som jag sedan öppnade, jag steg ut och kände den varma luften mot min kropp. Även fast det var varmt ute vissa dagar så blev det allt mycket kyligare när vinden blåste, jag drog igen min varma och tjocka hood tröja och satte mig ner på en av ute möblerna. Hösten hade redan börjat visa sig, löven började falla, luften blev allt lite kallare och himlen blev lite gråare. Morgonen kände ljuv och fridfull, livet var på topp just nu. Jag slöt mina ögon och drog in ett djupt andetag, jag lutade mig mot min arm och innan jag visste ordet av det blev allt mörkt.

Jasmines Perspektiv –

’’Justin…’’ Viskade jag. ’’Justin vaakknaaa…’’ Fortsatte jag tyst och försökte hålla mig för skratt. ’’Juuussstttiinnn……’’ Fnissade jag fram samtidigt som jag fingrade lite med hans hår. Jag märkte hur hans ögonlock var på väg att öppnas, jag lutade mig snabbt fram och pressade mina läppar mot hans. Efter några sekunder kände jag hur Justin besvarade kyssen, han hade nog vaknat till lite nu. Att han log mitt i kyssen gjorde så att allt blev mycket härligare, jag reste mig upp, fortfarande kyssande med Justin, och satte mig i gränsle över Justins midja. Hans händer omfamnade min kropp och han drog mig närmare honom, jag lutade mitt huvud bak lite för att se på hans ansikte. Han log och visade tänderna, jag visste inte varför men plötsligt kände jag mig lite generad. Det kan ju bero på hur han alltid tittar på mig, jag bet mig nästan lite nervöst i läppen; han var verkligen het! ’’Så… väckte jag dig?’’ Frågade han plötsligt och log, nog för att lätta upp stämningen lite. ’’Jag vet inte… när vaknade du?’’ Svarade jag honom och kände att trycket var oerhört mycket bättre nu. ’’Jag vaknade vid… ehh… typ halv sju tror jag att det var.’’ Sade han. Jag började skratta lite och sade sedan, ’’om det var då du vaknade så väckte du mig verkligen inte!’’ Han vred lite frågande på sitt huvud, nästan som hundar brukar göra. ’’Vad menar du?’’ Frågade han och flinade. ’’Justin vet du ens vad klockan är?’’ Frågade jag honom. Han skakade på huvud och jag brast ut i skratt. ’’Klockan är halv tio! Har du suttit här i tre timmar?’’ Sade jag skrattande. ’’Va? Oj, har det varit så länge? Jag som tänkte att det verkligen var perfekt att jag vaknade så tidigt! Jag ville göra frukost till dig…’’ Sade han. Han log åt hur gullig Justin verkligen var, jag lutade mig fram och pussade honom lite lätt på läpparna. ’’Med tanke på frukost…’’ Sade jag och reste mig upp, jag plockade upp en brickan som låg bakom ett av utemöblernas stolar. Jag lade brickan på bordet, ’’Ta för dig!’’ Fnissade jag fram. Justin log brett och lyfte upp en av jordgubbarna och doppade den i nutellan jag ställt fram, ’’utmärkt val.’’ Sade jag och skrattade. Förvånansvärt lutade han sig fram till mig och räckte fram jordgubben, jag öppnade munnen och långsamt stoppade han in den. Jag bet av en lite bit täckt med nutella, Justin doppade sedan resten av jordgubben med nytt lager av nutella och stoppade den in i sin egen mun. Vi brast båda ut i skratt, varför vet jag inte? Men det gjorde vi, jag njöt av denna stund och hoppades på många fler sådana här tillfällen in i framtiden.

’’Så vad vill du göra idag då?’’ Hörde jag Justin säga inne i mitt badrum. ’’Jag vet faktiskt inte? Och du?’’ Frågade jag glatt. Justin ryckte lite på axlarna när han kom ut med bar överkropp, jag studerade hans mage noga. Jag kände hur varm jag blev inombords när jag såg på honom, han drog åt sig en av hans tröjor och satte på sig den över hans huvud. Jag suckade och tänkte för mig själv, ’’det var så länge det varade då!’’ Justin måste ha märkt hur besviken jag kände mig eftersom han skrattade och kommenterade, ’’vill du att jag tar av mig den igen?’’ Jag flinade och svarade, ’’jag vet inte vad du pratar om!’’ Samtidigt som jag sprutade en sista gång med min parfym på min hals, jag andades in den ljuva doften. ’’Du kommer väl ihåg att jag hämtar dig vid sex?’’ Sade han sedan och bytte ämne. Jag nickade. Sedan brast orden snabbt ur min mun, ’’vänta… vart ska du någonstans? Ska inte du vara här med mig? Ska du bara lämna mig och hä…’’ Justin avbröt mig snabbt. Jag kände mig som brusten inombords, varför visste jag inte riktigt men det var bara någonting som slets inom mig. Jag ville inte vara utan honom. Inte i en enda sekund. Så ofta som han är borta vill jag ju vara med honom hela tiden jag kan när han väl är här. ’’Babe, lugna dig lite. Jag ska ingenstans eller faktiskt ska jag det, men inte länge i alla fall…’’ Sade han, det lugnade mig lite men jag tittade ändå lite frågande på honom. ’’Jag ska bara hem till mormor och morfars hus och klä på mig till ikväll, jag vill ju att det ska vara som en riktigt dejt även fast vi är långt förbi första stadiet. Men jag vill att det ska vara speciellt…’’ Förklarade han i hans mjukaste röst, han var så underbar och kärleksfull och det enda jag var, var stressad och jobbig. Jag kände mig nästan lite tårögd över hur mycket Justin brydde sig, hur han tog hans tid till mig på det här sättet. Jag kastade mig fram i hans famn och kramade hårt om honom, ’’tack!’’ Sade jag och försökte pressa bort mina gråtbara känslor. ’’För vadå älskling?’’ Frågade han nästan lite orolig i rösten. ’’För allt! För hur underbar du är och över att du lät mig få dig… och för att… för att du är du…’’ Viskade jag in i hans öra. Justin drog mig ännu närmare sig och pussade mig på kinden, mer behövde han inte göra. Jag kände mig direkt mycket bättre, bara sådär kunde han göra så var allt bra igen. Jag svalde ner klumpen och log stort, ’’kom… så ser vi vad vi kan göra innan kvällen kommer.’’ Sade jag och Justin nickade instämmande. Jag drog med mig honom efter mig så gick vi nerför trapporna och klädde på oss ytterkläderna, jag låste snabbt ytterdörren och gick i hand med Justin bort mot centrum.

När vi kommit in i centrum på torget gick vi vidare, bort mot vattnet. Det var fortfarande ganska varmt, inte jätte varmt, men ändå lagom. Vi gick ut på en lång brygga och stannade upp vid en skylt där det stod vilka tider båtarna gick för turister som ville betala för att åka runt lite och se på naturen och det öppna vattnet, jag tror nog att Justin fick samma idé som jag. Han sneglade på mig och log stort och kunde inte låta bli skratta, han satte sig ner på en bänk och drog ned mig med honom bredvid sig. Jag kämpade inte emot utan ville gärna sitta där med honom, jag lutade mig mot honom och vi tog den vanliga ställningen med hans arm runtom mig och jag lutades mot hans bröstkorg.
Vi satt så i ungefär tio minuter innan en stor båt vid namn, ’’Santa Maria’’ stannade framför oss, den var inte lika stor som en kryssningsbåt men mycket större än en vanlig båt. Vi klev på och Justin, en gentleman som han är, betalade. Även fast jag faktiskt erbjudit mig och velat betala. Vi satte oss längst bak på båten där det knappt fanns några människor, och dem som var där var ganska gamla så vi behövde inte oroa oss över fans eller så.
Båten skakade till och jag greppade snabbt tag om räcket vi stod vid, när jag märkt att det bara varit att den börjat åka pustade jag ut över lättnaden om att det inte var lika farligt som jag trodde. Jag tittade ut över vattnet och lät vinden blåsa igenom mitt hår, olyckligt vis blåste vinden så att mitt hår åkte framåt och i mitt ansikte. Justin tog tag i min hand och log stort, ’’vad är det Justin?’’ Frågade jag nyfiket. ’’Kom… kom bara! Följ med mig så ska du få se…’’ Sade han samtidigt som han drog med mig över båten, jag sprang glatt och förväntansfullt med över vad han ville visa mig.
Vi stannade vid fören av båten, vid den längsta punkten. ’’Du har ju sagt hur du alltid velat stå sådär som dem gör på Titanic… så jag tänkte, vi är på en båt så…’’ Sade Justin och log sådär gulligt som han gjorde när han sade något sött. Jag tittade förbryllat på honom att han kommit ihåg att jag sagt det, jag kan knappt själv minnas att jag sagt det om jag inte tänker långt tillbaka. Jag bet mig lite generat i läppen samtidigt som jag log, jag nickade och Justin lade sig händer på min midja. Han förde mig längst ut på båten så att vi nuddade vid staketet, ’’blunda nu…’’ Viskade han i mitt öra. Jag spärrade upp mina ögon och tänkte att jag skulle dö när jag ställde mig upp på staketet, men jag visste att jag var i säkra händer så jag litade på Justin. Jag blundade och tog långsamt och försiktigt ett steg upp, Justin höll stadigt i mig och jag fick inte greppa tag om något runt omkring mig. Jag kände vinden blåsa för fullt genom mitt hår, det var inte en jätte varm luft och som tur var den heller inte jätte kall.
När båda mina fötter stod fasta på staketets ’’pinnar’’ öppnade jag mina ögon, jag drog andan helt chockat över hur levande det kändes. ’’Titta! Titta!’’ Sade jag exhalterat till Justin, han gav ifrån sig ett litet skratt. Vi stod så ett tag och jag vande mig inte vid den underbara känslan, det var bara för fantastiskt. Det här var precis som i Titanic. I alla fall nästa. ’’Justin… du har nog glömt den viktigaste delen i Titanic.’’ Viskade jag till Justin. Han tittade lite förvirrat innan han sken upp, jag vände mitt huvud så att jag kunde se på honom. Jag lutade mig så mycket jag kunde utan att göra det alldeles för jobbigt för Justin, våra läppar snuddades vid varandra. Jag kände hans varma andedräkt och hur hans tunga långsamt kom in i min mun, jag log stort men slutade inte kyssa honom. Nu var det rätt. Nu var allt perfekt.

Jag drog en sista gång på ännu ett lager med rött läppstift som passade perfekt till min röda klänning, jag tittade mig i spegeln och log nöjt. Jag började fixa till mitt hår en sista gång då jag hörde en knackning på ytterdörren, jag kastade en blick på min klocka och såg att den precis blivit sex. Jag flinade lite för mig själv över hur söt Justin var som kom prick i tid innan jag sprang nerför trapporna och in i min hall, jag hoppade i mina klackskor och sträckte mig efter min handväska som jag sedan hängde över axeln. Jag öppnade dörren och där stod han. Stilig såg han ut i sin svarta kostym. Han hade en fin röd ’’duk’’ som stack upp lite i jackan på kostymen, den matchade perfekt till min klänning. Jag hade gett honom en liten ledtråd över vad jag skulle ha på mig, jag hade nämnt färgen röd. Justin räckte fram sin hand och jag lade min i hans, han lutade sig mot mig och gav mig en lätt puss på kinden. ’’Du är verkligen vacker.’’ Sade Justin, jag kände hur mina kinder hettade till. ’’Tack… du med.’’ Sade jag och log stort, det kändes nästan precis som en första dejt.

Jasmines Perspektiv –

Så fort jag fått äta min middag sprang jag upp på mitt rum och dunsade ner på sängen, jag hade redan hunnit tvätta av mig allt smink och duschat när jag kommit hem från flygplatsen. Jag släckte lampan och drog täcket runt om mina bara axlar, jag stirrade ut i det tomma mörkret. Jag hörde mammas och pappas röster, de pratade om någonting. Vad visste jag inte, men det var skönt att höra deras röster. Jag funderade en liten stund på vad Nina gjorde, hon kanske sov eller pratade i telefon med någon kompis eller så. Jag bestämde mig för att stänga ögonen och blunda ett tag för att se om något hände, mina tankar svävade runtom i mitt huvud och rätt som det var slumrade jag till.

2 månader och 1 vecka senare…

Att berätta för mamma, pappa och Nina om att jag tackade nej till stipendiet till Italien hade varit svårt. Justin hade övertalat mig, eller egentligen inte… han hade bara hjälpt mig med att fatta det rätta beslutet. Nu när Justin fortfarande är min pojkvän vill jag ju inte bo någonstans i Europa, det var sällan Justin var i Italien så ofta som han hälsade på i Stratford.
Min familj hade från början tagit nyheten ganska hårt men efter någon månad eller så respekterat mitt val och låtit mig välja sen vart jag ville ta vägen, egentligen så visste jag inte ens det. Jag vet inte vad jag vill bli, vad för karriär jag vill ha. Nu hade skolan börjat igen för ungefär en månad sedan och Justin hade åkt ut på sin turné, jag saknade honom en hel del. Skolan var urtrist men jag fokuserade verkligen och fortsatte hålla mina betyg på topp, jag hade redan en massa stipendium från olika skolor som ville ha mig men jag visste inte riktigt vilken jag skulle välja.

Jag hoppade in i min bil efter jag sagt hejdå till några av mina kompisar, ivrigt körde jag på vägen snabbt för att skynda mig hem. Justin hade sagt att han skulle vara hemma hos mig när jag kom hem, hans plan landade när jag var i skolan. Han skulle stanna över helgen, det skulle verkligen bli mysigt. Mina föräldrar skulle iväg på någon affärsresa eller så i några dagar nu över helgen i California, det var skönt att få ha Justin för mig själv. Nina skulle däremot stanna hemma men hon sov alltid borta när mamma och pappa inte var hemma, det var okej för mig så länge hon berättade var hon var. Jag svängde in på uppfarten och hoppade ur bilen, jag slängde igen bildörren och gick med raska steg mot husets ingång. Jag gick in genom hallen utan att hänga av mig mina ytterkläder eller ta av mig mina skor, jag sprang uppför trappan och stannade andfått vid trappans topp. Där satt han, med fötterna uppe på bordet och kollade på tv. Han vände sitt huvud och mötte min blick, han log stort och ställde sig upp. Jag började småspringa innan jag kastade mig in i hans famn van vid att han skulle fånga mig, och det gjorde han också. Jag kramade hårt om honom och kände doften av Justin, jag drog in så mycket luft jag kunde. Jag lutade mig bakåt fortfarande fastklämd mot hans kropp, jag nådde hans läppar och kysste honom passionerat. Han kysste mig på halsen ner och upp igen, han stannade upp vid mitt halsband och log mot mig. ’’Så du gillade den?’’ Frågade han och tydde på födelsedags presenten han överraskat mig med några veckor sedan. Jag nickade ivrigt, ’’örhängena var också jätte fina.’’ Sade jag, Justin verkade nöjd och såg nästan lite stolt ut. Han drog upp mina ben runtom hans midja och nu var jag i luften. Han satte sig långsamt ner i soffan och lutade sig bakåt med mig över honom, jag stannade upp och studerade hans vackra ansikte. Jag smekte honom över kinden med min hand innan jag kysste honom förfullt igen.
Allt fortsatte fast inne på mitt rum nu, jag visste att Nina inte skulle komma hem ikväll så jag hade fullt fritt fram med Justin. Långsamt kände jag hur min bara rygg sjönk in i min mjuka säng, Justin fortsatte kyssa mig. Hans kropp var fast klistrat mot min och jag rös när han drog med handen längs min kropp, jag kysste hans mage försiktigt. Jag kände hur det pirrade inuti min kropp, jag hörde till och med hur min andning blev högre. Jag andades djupt in och likaså gjorde Justin, långsamt kände jag hur han tryckte in i mig. Jag kysste hans läppar och hans hals, jag drog min hand igenom hans hår. Allt var så underbart. Att jag fick vara med min underbara pojkvän, jag var tvungen att säga det även fast jag sagt det miljarder gånger förut, ’’jag har verkligen saknat dig… jag älskar dig…’’ viskade jag, det kändes rätt att säga det. Allt kändes rätt. ’’och jag älskar dig…’’ svarade han i samma låga röst som jag. Jag mötte hans guld/choklad bruna ögon och kände hur min lycka speglades i hans ögon, jag log och kysste honom lätt på läpparna igen.

Justins Perspektiv –

Jag satte mig upp i sängen och likaså gjorde Jasmine. Hon tog armkrok med mig och lutade sitt huvud mot min axel, jag log för mig själv och pussade henne i pannan. Jag ställde mig sedan snabbt upp och hon tittade lite förvirrat på mig, jag satte ned mitt ena knä i golvet framför henne och tog tag i hennes hand.

Jasmines Perspektiv –

Jag drog in ett djupt andetag och rörde inte blicken från Justin som stod knäböjt framför mig, en massa tankar fördes in och ut genom mitt huvud och dem snurrade runt. Jag tittade undrande på honom och funderade för fullt på vad han skulle göra eller säga, jag svalde hårt när jag såg honom öppna hans mun för att börja prata. ’’Jasmine…’’ Började han och jag nickade ivrigt. ’’Jag vet inte hur jag ska fråga det här… men… vi har ju varit tillsammans väldigt länge nu, men även haft ett litet uppehåll om man kan säga så… och jag älskar dig så otroligt mycket och jag har funderat på det här länge, och märkt att jag aldrig riktigt…’’ Fortsatte han, jag drog andan. ’’Frågat ut dig…’’ Avslutade han. Jag andades tungt och lättad ut, jag hade en miljard frågor i mitt huvud som jag trodde att han skulle fråga. En av dem var att han var på väg att fria till mig, jag skulle inte kunnat svara om han frågat det. Jag älskar Justin mer än någon annan, mer än jag någonsin trodde att man kunde göra; men jag visste djupt inom mig att ett giftermål var jag inte riktigt redo för ännu. Någon dag kanske. Men inte idag, inte nu. Jag skakade förvirrat på mitt huvud som för att föra bort alla mina tankar och fokusera på det Justin just sagt, frågat ut mig? ’’Jag menar… alltså…’’ Sade Justin, jag märkte på honom att han blivit väldigt nervös när jag inte besvarat honom. Jag log mjukt mot honom och sade lite lugnt, ’’men vi har varit ute på middag förut…’’ Han såg lite säkrare ut nu, ’’jag vet… men jag har aldrig riktigt frågat ut dig på en dejt eller så… vi har varit på middag och så… och jag undrar om du skulle vilja det…?’’ Jag tog tag i hans midja och drog honom till mig, våra läppar pressade mot varandra. När jag släppt honom sade jag, ’’självklart vill jag det!’’ Han log stort och brett och ställde sig upp, ’’jag hämtar dig vid klockan sex imorgon kväll.’’ Han gick ut ur mitt rum, jag flinade för mig själv innan jag sprang ut efter honom in i vardagsrummet. Jag hoppade upp på hans rygg och han började springa runt. Jag skrattade och små skrek när han slängde runt mig. ’’Hhrrmm…’’ Hörde jag någon harkla. Justin stannade kvickt upp med mig fortfarande fast på hans rygg, vi tittade båda bort mot trappuppgången. ’’Nina… hej!’’ Sade jag en aning besvärat samtidigt som jag slingrade mig ner från Justins rygg och drog åt mig en filt som jag lindade runt min halv nakna kropp, jag hade bara underkläder på mig och likaså hade Justin. ’’Hej Nina…’’ Sade Justin i sin trevligaste röst samtidigt som han backade generat tillbaka in i mitt rum, Nina hejade lite stelt tillbaka. Jag väntade tills Justin hunnit stänga min dörr innan jag började, ’’Nina, jag trodde att du skulle vara hos Gabby?’’ Jag försökte få upp stämningen lite. ’’Det ska jag också… jag skulle bara hämta lite kläder...’’ Svarade hon lite chokat. ’’Okej… men… ehh… nästa gång får du gärna ringa först eller så…’’ Sade jag väldigt generat. ’’Det ska jag se till att göra…’’ Skrattade hon fram lite.
Innan Nina gick ut genom dörren gav jag henne en snabb kram samtidigt som jag sa lite vänligt, ’’sköt om dig, ring om det är något! Du vet att jag alltid kommer vad jag än gör eller vem jag än är med…’’ Hon nickade och tog ett par steg ut genom dörren innan hon stannade upp och vände sig mot mig igen, ’’det är nog du som ska sköta om dig, kom ihåg… använd skydd!’’ Sade hon och flinade nöjt. ’’Ha-ha! Jätte roligt…’’ Sade jag och himlade med mina ögon, jag stängde dörren och sprang upp till Justin som nu satt på soffan i tv rummet med kläder. Jag hoppade ner bredvid honom och lutade mig mot hans bröstkorg, han tog sin arm runt mig för att jag skulle få bättre stöd. Men att bara ha honom bredvid mig nu var stöd nog, jag kände att allt var fridfullt och lugnt som om ingenting kunde förstöra stämningen nu. Vi var båda väldigt trötta eller Justin var nog hundra gånger tröttare än jag så vi valde att ta det lite lugnt ikväll, jag får ju inte glömma att det här var en av Justins vilo-dagar han fick mellan hans turnéer. Men imorgon kväll skulle vi i alla fall göra något, han skulle bjuda ut mig på en dejt… så Romantiskt!

Justins Perspektiv –

Jag tittade lite besviket och oroat på Jasmine som nu låg och sov i sängen, och tänkte ’’vad fick henne till att göra något sådant här?’’ Jasmine var ändå en ordentlig tjej och hon betedde sig aldrig såhär. Efter hon svimmat på festen ringde jag Kenny som hjälpte mig ta henne ut till baksidan och köra iväg till hotellet, hon hade fortfarande inte vaknat och jag tänkte inte heller väcka henne. Det var ingen idé att fråga henne en massa frågor när hon ändå inte skulle kunna tänka klart, det var lika bra att vänta tills det blev morgon.
Jag kröp ner i sängen bredvid Jasmine efter jag klätt av mig till bara boxershorts, jag hade tagit Jasmine ur hennes tajta klänning och letat fram hennes nattlinne ur väskan hon tagit med sig. Jag kanske borde varit sur på henne nu men jag visste att hon inte skulle göra såhär om det inte gällde någonting, och det tänkte jag ta reda på sen.

Jag vaknade till med ett ryck och satte mig snabbt upp, jag kände på den tomma platsen bredvid mig och började få småpanik. Vart hade Jasmine tagit vägen? Hade hon gått i sömnen eller varit full och gått ut? Jag var på väg att stiga upp ur sängen för att börja leta och informera Kenny då jag hörde en spolning inne på toaletten, jag andades tungt men lättat ut. Vattnet sattes på och sedan var hon ute efter två minuter. Hon tittade lite chockat på mig, nog för att hon kanske trodde att jag fortfarande sov. Hon hade klart och tydligt fixat till sig, hennes ansikte var tvättat och hon hade förmodligen duschat och så. Skamset tittade hon ner i sina händer där hon stod mot toalett dörren, ’’hur mycket skämde jag ut dig igår?’’ Hörde jag henne viska. Jag satt tyst och blickstilla och väntade på att hon skulle fortsätta, hon närmade sig sängen och satte sig vid mina fötter. ’’Jag vet inte vad jag höll på med Justin… förlåt, det var verkligen inte…’’ Mer hann hon inte säga när jag avbröt henne, ’’varför drack du? Ett till två glas är okej, men som du gjorde…?’’ Jag höll min röst lugn och stabil, jag ville få henne att berätta sanningen. Hon tittade rakt in i mina ögon men vek undan samtidigt som hon sade, ’’jag menade inte att dricka så mycket, ärligt Justin! Du tror väl mig när jag säger det?’’ Hon var alldeles skakig i sin röst och att bara få höra skamsen i hennes röst fick mig att tro henne. ’’Okej, jag tror dig! Men nu vill jag veta vad som hände egentligen…’’ Började jag. Hon drog ett djupt andetag var på väg att börja berätta, jag klappade med handen på sängplatsen bredvid mig. Hon drog sig upp bredvid mig och började.

"Du borde ha sagt någonting..." sade jag ganska bestämt. Hon ryckte lite på axlarna och började lite mjukt, "jag visste inte var du var... Jag letade... Men jag hittade dig inte! Du försvann när jag skulle hämta något att dricka..." jag tänkte efter och insåg att det lite var mitt fel att jag lämnat henne, jag tänkte ju inte vara borta så länge men på något sätt blev det bara så. Om jag inte lämnat festen för att kolla in Drakes nya bil hade vi kunnat hantera det hela tillsammans. Jag menar, hur kul är det att vara på en fest där alla tror att man är gravid; ger en komplimanger för att man liksom inte är tjock. Det är inte alls kul. Och jag vet hur det är att ha ett ryckte om sig i skvaller tidningarna, det är verkligen inte roligt på hur vissa beter sig då. Men det som gjorde mig lite chockad var att så många trodde rycktet också, mina kompisar borde väl förstått att det var något någon bara hittat på för att ha något att skriva om. Men i och för sig så finns det inte riktigt så många sätt att tolka en bild på mig och Jasmine ståendes vid en mamma avdelning där Jasmine provar kläder.

"Drake ville så gärna visa sin nya bil han nyligen köpt så jag följde med, det blev lite längre vi var borta eftersom vi bestämde oss för att ta en tur med den också." Förklarade jag. Hon nickade fortfarande väldigt ledset. "Förlåt Jasmine... Jag märker nu att det lite var mitt fel..." Mer hann jag inte säga innan hon snabbt bröt in, "nej Justin, det var inte alls ditt fel... Inte på något sätt." hennes röst lät lidande, jag nickade med mitt huvud menande på att det var mitt fel. "Justin hur var det ditt fel att jag drack mig full, hur var det ditt fel att jag inte kunde handla det här på ett bättre sätt? För det var mitt fel, jag lät mina känslor föra mina handlingar och det var inte bra gjort av mig. Jag var ledsen och så trodde jag inte att det skulle skada med ett glas alkohol, och det var så jag forsatte tänka när jag drack ännu mer... Det var mitt fel..." Avslutade hon, jag skakade på mitt huvud. "Nej, för att om jag hade stannat hade vi kunnat lösa det här tillsammans, ryktet är inte bara om dig Jasmine, jag är ju i så fall den som fick dig gravid. Vi skulle kunnat lösa det på ett bättre sätt tillsammans..." sade jag bestämt. Hon skakade på huvudet och tog tag i mina armar, "nej Justin..." sade hon kaxigt. Jag drog henne till mig, hennes kropp var pressat mot min och nu återstod några centimeter mellan våra läppar. Hon andades djupt och ett leende fanns på hennes läppar, jag tryckte mina läppar mot hennes. Hennes andedräkt luktade inte längre en massa olika smaker med sprit utan en ljuvlig doft av tandkrämens mint smak. Hon lade sig ner på rygg med mig lutandes över henne, jag kysste henne passionerat och mina händer kunde inte hålla sig utan smekte hennes kropp. Hon tryckte bestämt undan mig och tog chansen att trycka ner mig på rygg, hon satt i gränsle över min midja och fortsatte kyssa mig för fullt.


Jasmines Perspektiv –

Några timmar senare…


Jag tog tag i Justins hand och närmade mig honom med kroppen när vi gick på trottoaren mellan några affärer, han log sitt söta leende och glänste verkligen. Det lyste om honom när han var glad, jag kunde inte låta bli flina och tänka på att jag verkligen har tur, "jag har världens bästa pojkvän" tänkte jag för mig själv utan att dra ögonen från honom. Han verkade inte störa sig på att jag glodde, han vände sig sedan framför mig och pussade mig långsamt på kinden. Sedan började han fortsätta gå, våra händer släpptes när han kom längre ifrån mig. Jag avskydde när han gjorde sådär, gav mig en puss på kinden och sen bara går; inget mer. Jag ville åtminstone hålla om honom och ge honom en riktig kyss på munnen, jag skrattade lite för mig själv innan jag började små springa fram till honom igen. Jag tog tag i hans hand och mötte hans blick, den såg kärleksfull och rätt nöjd ut, hur många gånger han har sagt att han älskar mig har jag aldrig riktigt trott på att han kunde älska mig så mycket som han sa att han gjorde. Men det var någonting med blicken när han såg på mig som gjorde mig säker.
 

Jag tog ett steg fram till Justin och la upp mina händer om hans hals, jag stod i några sekunder och tittade honom rakt in i ögonen. Jag kände hur saknaden över honom komma fram, en klump satte sig min hals. Jag kämpade med allt för att hålla igen tårarna, på något sätt var det jätte svårt att säga hejdå till Justin den här gången. Han ska vara borta i två månader eller längre och det har han ju varit förut, men nu kändes allting bara så jobbigt. Jag ville inte behöva vara ensam utan honom, snart skulle jag ju fylla år och då sa han att han inte kunde komma. Jag försökte dölja att jag blev lite ledsen, men jag förstår ändå att han inte kan komma hem mitt under en turné, för det ska han ju ändå göra när han har en liten paus från allt. Justin drog mig till sig och kramade hårt om mig, det blev svårare och svårare att hålla emot tårarna. Jag ville vara stark framför honom, det blir ju inte bättre om jag gråter. Vad skulle Justin göra? Ställa in hans konserter? Nej, det skulle han inte. Så varför skulle jag då behöva gråta och få honom att känna sig dålig eller så.
Jag kysste honom passionerat på läpparna, jag var pressad mot honom och ville inte släppa taget. Det var för svårt att stå där och säga farväl, ju tidigare jag säger det ju fortare går ju tiden.
Jag tog ett steg bak och log det bästa jag kunde, jag rörde med min hand mot hans ansikte och smekte hans kind. Sedan vände jag mig om och gick mot gaten, innan jag klev in i gången som ledde till flygplanet hem till Stratford igen vände jag mig om och vinkade. Justin lös upp och vinkade för fullt, sedan gick jag på planet redo för att möta de två månaderna själv.

Jasmines Perspektiv –

Jag svepte mig ännu ett glas och kände mig alldeles snurrig, jag lutade mig emot en högtalare med en drink i handen. Ljudet från musiken var nog uppskruvad till max eftersom det vibrerade under min arm. Jag dansade och viftade med mina händer i luften, en kille kom och ställde sig bredvid mig och började dansa med mig. Jag hade ingen koll på vad jag gjorde, utan jag bara släppte loss. Jag blickade ut över dans golvet som stod och skrek i full hals, jag fastnade med blicken på Justin, han såg inte glad ut. Han tryckte sig igenom alla de fulla och galna människorna, ’’JuuSttin! Justin! Kom och träffa min… min nya komppiiss… Jussstttiiinnn!’’ Sluddrade jag oklart fram och tydde på kille bredvid mig. Han hade en sträng och arg blick i hans ögon, ’’Jasmine, kom nu! Vi åker tillbaka till hotellet… du är alldeles för full för det här…’’ Hörde jag honom säga. Jag himlade med mina ögon, ’’Kom igen nu Justin! Spela inte min pappa! Äh, om du inte vill ha det roligt har jag det utan dig! WOOHOO!’’ Gnällde jag spydigt mot Justin men avslutade min mening med ett högt tjut. Mitt huvud snurrade och jag kände mig väldigt illamående, Justin hade nu kommit fram till mig. Han räckte fram sin hand, jag plutade med min underläpp och tyckte att han betedde sig riktigt tråkigt. Mitt huvud snurrade i full gång och innan jag hann förstå vad som hände vek sig mina knän under mig och jag kände hur jag föll in i någons famn, troligt vis Justins. Sedan blev allting svart.

Två och en halv timme tidigare…

Efter det tagits en massa bilder från fotografer och efter vi pratat lite med olika reporter och så, kom jag och Justin äntligen in i den stora byggnaden. Det var ganska lugnt när vi gick runt för att mingla lite, det fanns långa bord med små maträtter som man kunde gå och ta. Men jag var inte alls hungrig, egentligen mest nyfiken på vilka som var här. Min hand var flätad med Justins och det kändes riktigt tryggt att ha honom nära mig, vi gick fram och pratade med olika kändisar som t.ex. Lil Wayne, Demi Lovato, Nicki Minaj, Eminem och Rihanna osv. När vi kom fram till Drake som hade ordnat festen kände jag mig tvungen att tacka honom för att jag fått komma, ’’Hej Drake, Jasmine. Tack för att vi fick komma.’’ Sade jag och räckte fram min hand, han kramade den och svarade, ’’Tack själv för att ni kom… och Justin, vilken fin tjej du har hittat.’’ Han blinkade med sitt öga mot Justin som nickade och svarade samtidigt som han tittade på mig, ’’Visst har jag. Lyckligt lottad kan man kalla det.’’ Jag kände hur mina kinder hettade till och jag kunde inte låta bli att fnissa lite. ’’Förresten, man märker det inte ens på dig. Du ser jätte fin ut och jag skulle nog aldrig tänka på det innan.’’ Hörde jag Drake sedan säga. Innan jag hann tänka på vad han hade sagt svarade jag, ’’tack.’’ Vad tackade jag för? Det enda jag hörde var ’’du ser jätte fin ut’’ och något om att han aldrig kunnat tänka på det innan. Vad talade han om? Jag skakade lite lätt på huvudet för att fösa bort mina funderingar. Sedan gick både jag och Justin vidare, fortfarande hand i hand. Vi var på väg mot ett gäng andra kändisar som Justin ville att jag skulle hälsa på men vi blev stoppade av att Selena och Taylor som kom in framför oss, jag spärrade upp mina ögon när jag såg hennes klänning. Den var otroligt vacker och lika så var hon, jag kunde bara tänka detsamma om Taylor Lautner; han var verkligen het. Jag var väldigt chockad och visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag hade alltid undrat över hur jag skulle hantera situationen när jag tillslut träffade Selena; Justins ex. Fast då slog tanken mig, jag behövde inte tycka att det var så pinsamt eftersom det faktiskt var hon som gjort slut med Justin. Jag tog mig till mods och samlade kraft till att vara den första som öppnade munnen för att säga något, ’’Hej… Selena, Taylor!’’ Sade jag glatt. De svarade nästan lika entusiastiskt som jag, inte lika som jag låtit; men ändå glada. Justin kramade om Selena och sedan nickade lite mot Taylor, jag skakade hand med de båda. ’’Jasmine, jag måste bara säga att jag älskar din klänning. Jag är nästan lite avundsjuk om jag ska vara helt ärlig.’’ Sade Selena till mig. Jag log glatt och tackade lite förvånad över att jag tänkt detsamma om hennes klänning, efter det pratade vi en del. Selena och Justin hade också en massa att prata om, de hade verkligen mycket gemensamt. Jag kände mig nästan lite avundsjuk över hur dem var med varandra, Selena var verkligen snäll och jag kunde inte låta bli att gilla henne. Hon var trevlig och urgullig, nästan så att man inte kunde undgå bli vän med henne. Jag önskade att hon inte varit såhär eftersom jag egentligen inte alls gillade henne förut över det hon gjort mot Justin, att hålla på med någon annan när Justin var borta går gränsen för mig. Jag skulle nog aldrig kunna förlåta Justin om han var otrogen mot mig, det skulle nog vara det värsta som skulle kunna hända mig. För personligen skulle jag hellre velat att han gjort slut innan han gick bakom min rygg eller så, jag förstår verkligen att Justin blivit sårad då hon gjort så mot honom. Men ändå förstod jag att han inte heller kunde vara arg på henne för alltid, de var verkligen bra kompisar innan hade Justin berättat och jag tror att de båda tycker att det skulle vara onödigt att kasta bort deras vänskap. Och Justin hade också sagt att Selena inte hade gjort något så jätte hemskt även om han blivit riktigt sårad, han älskade verkligen henne.

’’Förresten, du, Jasmine.’’ Hörde jag Taylor säga helt plötsligt, jag var ganska förvånad men vände blicken till honom. ’’Ja…’’ Svarade jag. ’’Du är jätte fin, speciellt i den där klänningen som Selena sa innan. Jag skulle inte kunna tro det om jag inte fått veta tidigare… men grattis i alla fall. Justin är en bra kille.’’ Fortsatte han. Jag log och tackade lite misstänksamt, vad var det han menade. Grattis? Till vadå? Jag andades tungt in och sade till Justin att jag skulle gå iväg och hämta något att dricka, han nickade och fortsatte sedan sin konversation med Selena. Lite besviken var jag att han inte insisterade på att hämta dricka åt mig, eller åtminstone följa med mig; men det var ingen stor grej att grubbla över. Jag närmade mig bålen och tog mig två glas, hällde i lite och vände mig för att gå tillbaka. Men där var inte Justin, jag letade med blicken men hittade inte honom eller Selena och Taylor heller. Jag suckade och hörde sedan en massa ljud komma från rummet bredvid, efter det blev det nästan tomt i ’’matsalen’’ för att alla var på väg in dit. Jag slängde i mig båda glasen med bål och följde efter flocken med människor, flera gav mig konstiga komplimanger när jag gick förbi och en del sade även grattis. Jag fyllde inte år, om det var det dem trodde? Jag vandrade runtom på dansgolvet och blickade efter Justin, men än hittade jag honom inte. Jag bestämde mig för att gå mot baren och vänta där, med mina raska steg genom alla de dansande hörde jag mitt namn ropas. Jag vred på mitt huvud för att höra från vart det kom ifrån och ens om jag hört rätt, sedan lät mitt namn igen och nu var jag säker på att de uttalade ’’Jasmine’’. Jag vred blicken mot ett bord i en trång hörna där jag såg Miley Cyrus, Liam Hemsworth, Ashley Tisdale och Jessie J sitta, de tittade alla på mig. Jag närmade mig osäkert fram mot dem och försökte verka lugn, lite svårt var det även om jag dejtade en popstjärna att träffa de här människorna och inte få starstruck. När jag träffat några andra kändisar tidigare hade jag åtminstone Justin med mig, nu hade han lämnat mig ensam och jag kände mig väldigt vilsen. ’’Hej?’’ Började väldigt osäkert. ’’Tjena’’ ’’Hej’’ ’’Tjena Jasmine’’ ’’Tjena’’ ’’Hej’’ Sade de alla i mun på varandra. ’’Kom sitt.’’ Sade Ashley och flyttade in på bänken framför bordet. Jag satte mig långsamt ner bredvid henne och sade tack lite tyst. ’’Såå… hur är det att dejta Justin då?’’ Frågade hon sedan lite upphetsat samtidigt som hon skrattade, det märktes att hon druckit lite. Men hon var antagligen en av Justins vänner så jag bara log och svarade, ’’ja du, det går väl bra.’’ De andra skrattade och sedan började Miley prata lite, ’’visst är han underbar… var är han förresten? Justin? Wooohh!’’ Hon skrek lite och det var då jag märkte att de alla var lite sådär småfulla, när jag tittade mig runtom i rummet märkte jag att i princip alla andra också var det. Jag ryckte lite på axlarna och hoppades på att det svarade på hennes fråga, för jag visste inte var hon var.
En bricka ställdes ner på bordet med flera shots på, en efter en hällde de alla i sig drickorna. Liam puttade ett glas mot mig men jag bara skakade på huvudet, jag var faktiskt inte 18 riktigt än. Fast jag kan medge att jag druckit en del förut men jag kände mig inte för att vara full nu och skämma ut både mig och Justin. Med tanken på Justin igen reste jag mig upp för att gå iväg och leta efter honom, de andra tittade undrande på mig men jag hade ingen lust att sitta barnvakt för dem nu. ’’Jassmminnee… innan du går ville jag bara säga att du inte alls ser gravid ut!’’ Sluddrade hon fram. Jag spärrade upp mina ögon och förstod inte riktigt om jag verkligen hört rätt, jag satte mig snabbt ner och tittade på Ashley och väntade på att hon skulle fortsätta. Hon drog fram en skvaller blaska och fortsatte, ’’den här bilden blev jag en aning chockad över när jag såg, och jag tänkte ju att de säkert var falskt. Men bilden visar ju aallltt! Grattis… men jag måste erkänna att när jag först såg dig funderade jag på om det verkligen var sant?’’ Jag tittade på omslaget av tidningen och såg mig och Justin stå på mamma avdelningen och precis som Ashley sa så visade bilden verkligen allt, att jag står framför en spegel vid mamma avdelningen och kollar på kläder mot min kropp kan ju inte tolkas på något annat sätt en att jag faktiskt är gravid. Jag kände mig genast illamående med tanken på att alla i det här rummet trodde att jag var gravid, de gav mig komplimanger och hälsade mig grattis. Jag kunde lika gärna skrivit gravid på min panna och ingen skulle märka något eftersom det redan skulle veta det, jag ställde mig upp och skakade på mitt huvud. Allt blev bara för mycket, jag sprang ut mot en dörr där det stod exit. Det var en mörk allé och vanligtvis skulle jag aldrig våga stå här ensam, men jag kände att jag inte kunde försvinna till någon bättre plats. Jag lutade mig mot ett räcke och andades tungt, jag orkade inte med att alla i hela världen trodde att jag var gravid. Visste Justin och skvallret? Skulle han inte sagt det annars? Eller stack han när han fick reda på det hela? Det var ett hopplöst fall, jag kunde inte gå runt och säga till alla att det var en falsk nyhet. Istället bestämde jag mig för att inte bry mig längre, jag kunde väl ändå ha kul. Men allt kändes så värdelöst, så tråkigt att det behövde bli såhär. Kunde inte paparazzisarna någonsin lämna oss ifred?
Jag ställde mig rakt upp och gick in i lokalen igen, med raska steg gick jag tillbaka mot bordet vid de andra. Jag svepte glaset med vodka och gav ifrån mig ett tjut, de andra började sedan beställa in flera shots och drinkar. Det kunde väl inte skada att ha lite roligt? Jag skulle ändå inte bli full eller så… bara några drinkar kan jag ju ta. Det förtjänar jag ju faktiskt, och däremot kanske Justin var och hade det roligt; var nu han är. Jag svepte glas efter glas och de andra följde på mitt exempel, såhär roligt och släppa loss hade jag inte haft på länge.

Jag svepte mig ännu ett glas och kände mig alldeles snurrig, jag lutade mig emot en högtalare med en drink i handen. Ljudet från musiken var nog uppskruvad till max eftersom det vibrerade under min arm. Jag dansade och viftade med mina händer i luften, en kille kom och ställde sig bredvid mig och började dansa med mig. Jag hade ingen koll på vad jag gjorde, utan jag bara släppte loss. Jag blickade ut över dans golvet som stod och skrek i full hals, jag fastnade med blicken på Justin, han såg inte glad ut. Han tryckte sig igenom alla de fulla och galna människorna, ’’JuuSttin! Justin! Kom och träffa min… min nya komppiiss… Jussstttiiinnn!’’ Sluddrade jag oklart fram och tydde på kille bredvid mig. Han hade en sträng och arg blick i hans ögon, ’’Jasmine, kom nu! Vi åker tillbaka till hotellet… du är alldeles för full för det här…’’ Hörde jag honom säga. Jag himlade med mina ögon, ’’Kom igen nu Justin! Spela inte min pappa! Äh, om du inte vill ha det roligt har jag det utan dig! WOOHOO!’’ Gnällde jag spydigt mot Justin men avslutade min mening med ett högt tjut. Mitt huvud snurrade och jag kände mig väldigt illamående, Justin hade nu kommit fram till mig. Han räckte fram sin hand, jag plutade med min underläpp och tyckte att han betedde sig riktigt tråkigt. Mitt huvud snurrade i full gång och innan jag hann förstå vad som hände vek sig mina knän under mig och jag kände hur jag föll in i någons famn, troligt vis Justins. Sedan blev allting svart.

Här kom det! KOMMENTERA GÄRNA vad ni tyckte! ♥ Sorry för den långa väntan, och ni kanske får vänta lite till; till nästa! Jag har prov och sådant som måste bli klart först! Jag har däremot hunnit börja på nästa kapitel! ♥ Puss /Andrea ♥

Jasmines Perspektiv –

Jag ställde mig snabbt upp med mitt enda handbagage och små sprang mot utgången på flygplanet, Justin var hack i häl med mig och Kenny var bakom Justin. Jag tror nog att dem tänkte som jag, komma av först. Alla var så långsamma och sega att jag verkligen inte hade någon lust att stå och vänta, och så var det även att vi inte ville att Justin skulle bli upptäckt så att vi behövde vänta ännu längre. Vi kom av planet nästan först av alla och sedan kunde vi pusta ut, jag kände Justins hand runt min midja. Jag lutade mig trött mot honom och sedan gick vi så genom korridoren och ut till flygplatsen, det spände sig i min mage när jag såg en stor folkmassa med tjejer utanför. Jag svalde hårt ner klumpen som satt sig i min hals, jag hade ingen lust att gå igenom dem. Jag kände mig urtöntig och jätte patetisk att jag visste att jag lika gärna borde säga sanningen till Justin. Vi gick mot den stora entré dörren då vi såg Scooter komma fram till oss, ’’åh, där är ni. Hej, Jasmine. Det är packat där ute, men vi har fixat en bil som vi ska åka i och för oss att enklast komma dit är med poliserna där ute.’’ Sade han lite stressat men gick sedan bort till en dörrvakt för att prata med. Jag kände mig illamående, jag ville inte gå ut dit. Jag ville inte ha alla de arga tjejerna stirrandes på mig, jag och Justin hade inte hunnit berätta om våran relation för ’’världen’’ än; och det gjorde mig ännu mer nervös att vi inte hade gjort det. Nu skulle alla vara chockade och sura när de såg mig, jag hade ju ’’krossat’’ Justins hjärta enligt dem. ’’Jasmine, hur är det egentligen? Du är helt blek…’’ Hörde jag Justin avbryta i mina tankar. Jag skakade lite på mitt huvud för att vakna till, ’’Justin… jag kan inte gå ut dit…’’ Sade jag uppriktigt och sorgsen. Justin tittade förvånat på mig, ’’jag är här med dig, vi kommer klara oss tillsam…’’ Sade han men jag bröt mig in i hans mening. ’’Nej, Justin. Jag klarar det inte… jag kan verkligen inte gå ut dit…’’ Sade jag och tittade ner i marken. Vi stod tysta i några sekunder innan Scooter sade, ’’ni kan komma nu…’’ Jag tittade lite på Justin som såg fundersam ut. ’’Vänta lite…’’ Sade Justin bara och tystnade sedan igen. ’’Våda vänta? Justin, alla dem där ute väntar på DIG… du kan inte bara stå där och säga att vi ska vänta på dig… vad har hänt?’’ Svarade Scooter lite argt och irriterat. Jag bet mig skyldigt i läppen. ’’okej… vi gör så här… Kenny du följer med Jasmine ut genom dörrarna där borta såsom alla de andra människorna gör. Jag följer med dig Scooter och sedan plockar vi upp er med bilen runt hörnet av flygplatsen… låter det bra.’’ Sade Justin väldigt smart tänkt. Jag log tacksamt mot honom och han gav mig en förstående blick, Scooter verkade inte fatta någonting men gick ändå med på det. Scooter började gå mot dörrarna, ’’kom nu Justin!’’ Ropade han. Justin tog tag i både mina händer och kysste mig på läpparna lite lätt, jag log och sade, ’’var försiktig nu… och kom ihåg, ingen tjej där ute älskar dig mer än jag!’’ Han nickade och verkade glad över det jag nyss sagt, och jag menade det verkligen. Jag tror inte att någon kan älska Justin lika mycket som jag, för utan honom var ena sidan av mitt hjärta dött. Jag gick med hastiga steg bredvid Kenny bort mot dörrarna som Justin sagt åt oss att göra.

Jag sparkade på gruset under mina fötter, då och då kollade jag på min klocka. 5 minuter gick. 10 minuter gick. 20 minuter gick. Jag hörde Kenny sucka djupt, ’’vad är det som tar sådan tid?’’ Sade han lite trött. Jag tittade upp mot honom där han satt på en bänk, jag nickade instämmande. Klockan var nu halv tolv och vi hade suttit och väntat i ungefär 35 minuter, tillslut slog jag mig ner bredvid Kenny. Jag hade aldrig riktigt pratat med honom så jätte mycket förut eftersom jag oftast då var med Justin, jag visste inte så jätte mycket om honom. ’’Såå Kenny, är det alltid såhär med Justin?’’ Frågade jag och kände att jag inte ville gå in på några privata samtal. ’’Att det tar tid menar du?’’ Började han och jag nickade. ’’Nja, eller jag vet faktiskt inte… jag har aldrig riktigt tänkt på det förut, utan jag har mest satsat på att skydda Justin från alla de galna tjejerna’’ Fortsatte han lite funderande, jag brast ut i skratt med honom när jag tänkte på hans fans. ’’Jaa, dem är riktigt galna…’’ Sade jag instämmande. Vi satt tysta i några sekunder och tänkte, sedan hörde jag Kenny dra ett andetag för att sedan börja prata. ’’Och du då Jasmine… varför är inte du en av de tjejerna där borta?’’ Sade han och skrattade lite gällt. Jag ryckte lite på axlarna och svarade, ’’jag… jag vet faktiskt inte. Jag är bara inte en sådan som kan älska en kändis bara sådär liksom… utan att ens känna personen eller ens veta om han eller hon är snälla eller dryga.’’ Kenny nickade nästan lite imponerat över mitt svar. ’’Ja, det är ju förstås sant… Men jag hörde att din syster är ett mega fan av Justin.’’ Sade han. ’’Ja, Nina är en av de galna fansen. Hon har nog visat mig hur man inte ska bete sig… det är nästan lite pinsamt hur hon håller på… ’’ Svarade jag. Kenny svarade sedan lite snabbt och skrattade, ’’ja, men nu får hon i alla fall träffa honom en hel del när han kommer över till er hela tiden, de trodde hon aldrig skulle hända va?’’ Jag skakade på mitt huvud och skrattade lite med honom. ’’Hon måste väl ha vant sig vid honom nu, hon är väl inte lika galen som i första början väl?’’ Frågade han, jag skakade ännu en gång på mitt huvud och svarade, ’’jaa! Tur det…’’ Jag tänkte på hur Nina var nu för tiden, det var väldigt skönt att hon lugnat ner sig. Och även att hon tagit ner alla bilder och affischer på honom kändes skönt, det var lite läskigt att se henne ha en massa bilder på min pojkvän… även om han är kändis. Precis mitt i allt mitt tänkande hör jag en bil stanna och bromsen gör så att det skramlar i gruset, jag tittar upp med blicken och ser Justin hoppa ur bilen. Han går med raska steg fram till mig och kysser mig, ’’åh, vad jag har längtat att få göra sådär igen…’’ Sade han. Jag log stort och svarade, ’’men det var ju inte så länge sedan vi precis gjorde så.’’ Jag skrattade. ’’Förresten, förlåt för att det tog sådan tid! Väntade ni länge…’’ Frågade han bekymrat. ’’Pfftt, Justin vi har väntat i…’’ Mer hann inte Kenny säga innan jag bröt in. ’’Nejdå, vi har inte väntat så länge…’’ Sade jag och han nickade nöjt. Jag spände blicken i Kenny och han bara ryckte på axlarna, jag ville inte klaga på Justin nu när han var på sådan topp humör och jag visste att han redan var utsliten från hans fans.

När jag och Justin hunnit koppla av ett tag på hotellet började vi fixa i ordning oss, det var faktiskt en hel del vi skulle hinna göra klart innan festen vid halv nio. Jag letade igenom min väska för klänningen jag köpt, jag lade den på sängen och tittade noga på den. Jag kände en stor lättnad inom mig över att jag valt rätt, jag hade flera alternativ på klänningar jag ville köpa men jag var glad att jag valde den är. Jag kände ett par händer runtom min midja och sedan hans läppar mot min hals, jag andades tungt men sansat. Jag vände mig mot Justin och kysste långsamt hans läppar, hans händer åkte sakta ner på min rumpa och känslan fick hela min kropp att rysa. Mina händer smekte hans rygg innanför hans tröja, våra kroppar pressades hårdare och hårdare emot varandra. Som om vi skulle kunna komma närmare än vad vi redan var, jag kände en mjuk säng ta emot oss när vi backade för fullt mot den. Min tröja åkte nästan lika snabbt av som Justins hade gjort, bara att min var lite tajtare. Mina ivriga händer drog i hans jeans han hade på sig, nu kunde jag inte behärska mina handlingar längre. Jag behövde inte hitta någon ursäkt eller så för att vänta längre, Justin var min och nu kunde jag göra det jag velat göra för ett ganska långt tag nu. Nu kändes det varken fel eller som om jag skulle göra ett misstag och ångra mig sedan, ingen fanns att störa heller eftersom vi kommit hit med bara Kenny som förmodligen höll på att fixa i ordning sitt rum och så.

Justins Perspektiv –

Allt blev mer och mer intimt och nu kunde jag inte hålla mig tillbaka längre, det hade varit ett tag sedan sist jag gjort det. Jasmines händer skakade en del, hon verkade väldigt upphetsad och ivrig. Jag fick faktiskt av hennes jeans utan problem, även om de var tajta och ett par stuprörs jeans. Jag sökte henne med blicken för att få någon sorts kontakt med henne, hon stirrade fridfullt och vackert in i mina ögon. Jag log åt hur söt hon såg ut när hon flinade, jag fortsatte kyssa henne men försökte sedan med att långsamt trycka in. Jag stönade till lite och kände hur hon andades djupt, hon kysste mig på nacken som fick det att pirra till otroligt mycket. Hennes händer rörde och smekte min rygg och upp mot min nacke, vi vred oss lite runt i sängen men för det mestadels höll vi oss i samman. Hennes bara kropp var tätt ihop med min och allting hon gjorde fick mig att känna kärleken som höll sambanden emellan oss, ’’Ja..Jasmine…’’ Flåsade jag lite lugnt mitt i allt. Hon nickade ivrigt och väntade på min fortsättning. ’’Ja.. jag älskar dig verkligen…’’ Sade jag menande. Hon öppnade brett upp munnen och log med hennes tänder, ’’och jag.. jag älskar dig!’’ Sade hon precis som det jag ville höra, jag log och kysste hennes läppar som om det var den sista gången jag skulle göra det igen. Jag rörde hennes kropp som om det var den sista gången jag skulle få röra den igen. Jasmine var min, och jag tror faktiskt inte att jag kan må bättre än det här.

’’Ta väl hand om min flickvän.’’ Sade jag till killen i frisörsalongen innan jag behövde gå vidare för att fixa till mig själv. Han nickade tillbaka mot mig och jag gav honom en tacksam blick, sedan pussade jag Jasmine lite lätt på hennes läppar innan jag fortsatte ut genom dörren med Kenny bredvid mig. Jag skulle vidare för att fixa lite kläder inför kvällens fest hos Drake, och sedan ska jag även finna mig på någon radio station här i Hollywood. Egentligen ville jag inte lämna Jasmine ensam men hon tjatade så mycket om hur hon klarade sig, jag ville faktiskt lämna Kenny hos henne. Men hon insåg det rätta genom att jag behövde honom mer, ingen skulle ju ändå känna igen henne; fast det tror dock jag att folk kommer att göra.
Det fanns faktiskt ännu en till sak jag behövde göra nu när jag är här i Hollywood, med tanke på att Jasmine fyller 18 år om ungefär fyra veckor vill jag ge henne något speciellt. När jag fyllde 18 år så fick jag en bil men det är inte riktigt samma sak, jag vill inte ge henne något gigantiskt men ändå så vill jag visa henne mina känslor genom något fint. Och eftersom skolan börjar tre veckor efter det för henne vill jag att hon får något hon blir riktigt glad över, fast jag tror inte att hon någonsin skulle säga att hon inte gillade det jag gav henne. Jag hade en tänkt köpa något som ett fint halsband av ren silver och ett par matchande örhängen, jag hade berätta för mamma innan vi åkte hit om min idé och hon verkade tycka att det var bra. Hon visade mig lite på internet och jag tror jag hittat något bra, fast jag vill även att de karvar in våra initialer på baksidan eller något. Och det tar lite tid så jag passar på att göra det tre veckor i förväg, fast så lång tid tar det ju inte.

Den långa dagen tar kål på mig så nu vill jag bara tillbaka till hotellet där jag ska träffa Jasmine igen, jag har hunnit med att köpa det jag skulle köpa och göra det jag skulle göra. Som tur har jag knappt ont i mitt revben och arm längre även fast jag egentligen ska ta det lugnt i ungefär två veckor till, när jag hade sagt det till Scooter hade han blivit väldigt glad och börjat planera om min sommarturné. Det skulle bli skönt att få göra det jag älskar även om det också är en massa jobb, jag känner att jag behöver röra på mig och dansa lite; göra lite mer sångövningar och träna in de nya låtarna jag skrivit tillsammans med några andra innan min olycka skedde.
Jag går med Kenny bredvid mig men stannar snabbt upp när jag ser en Juice bar på andra sidan vägen, jag tittar bedjande på Kenny som bara suckar. ’’Jag går och hämtar bilen och möter dig här igen.’’ Börjar han. Jag ler stort och känner att mitt humör skjutits upp, ’’grymt, jag skyndar mig! En mango smoothie till dig eller?’’ Svarar jag. Han nickar och börjar gå men efter några steg stannar han och tittar på mig, ’’och Justin… stanna här! Gör inget dumt nu.’’ Sade han menande. Jag rycker enkelt på mina axlar och ler som om jag inte förstår vad han menar med det, jag är inte så olydig om man säger så. Jag korsar över vägen och småspringer in i Juice baren, jag är nu riktigt sugen på en smoothie. ’’Hej, jag skulle gärna vilja ha en mango smoothie till min vän och en Very Berry smoothie till mig.’’ Säger jag till den äldre kvinnan bakom kassan, hon ler och nickar; sedan försvinner hon. Att jag använt ord vän när jag menade Kenny kändes fel, han var nog mer som en familjemedlem. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle kalla honom, inte för att kvinna skulle bry sig ändå. Jag tittar runt i affären och bestämmer mig för att sedan slå mig ner på en stol vid ett bord, jag trummar lite mot bordet. Jag blickar ut genom fönstret och stannar på en tjej som är på väg hit, jag ser inte riktigt vem det är men förstår efter ett tag. Jag biter mig i läppen och försöker titta bort lite och hoppas på att hon inte ser mig, jag kanske bara såg fel hon var nog inte alls på väg in hit. Men så fort jag pustar lite lättad ut kniper jag sedan igen när jag hör hur plingan över dörren låter när den öppnas, ’’Justin?’’ Hör jag henne säga. Jag ställer mig snabbt upp och svarar, ’’Selena… Hej!’’ Jag låter nästan lite för glad och förvånad, med andra ord, fejkat. Fast jag var ändå riktigt förvånad, eller egentligen inte för jag visste att hon skulle på festen hos Drake ikväll, men jag chansade då på att Jasmine skulle stå vid min sida. Selena var verkligen vacker, det hade hon alltid varit. Jag ville då visa henne vilken underbar tjej jag hittat och älskar för att kanske få henne en snudda avundsjuk, bara för att visa att jag inte saknar henne på det sättet längre.
Hon öppnar sin famn och jag stiger in i den, hon doftar en underbar parfym. Jag känner jag blir alldeles vimsig av mig så jag backar ur greppet, hon började göra mig väldigt förvirrad. ’’Så hur är armen och ditt revben sen olyckan då?’’ Börjar hon och gnider med sin hand lite på min arm. Jag vet inte om jag ska dra mig undan så jag står bara kvar där, ’’ja… det är det väl! Mycket bättre i alla fall än från de första dagarna.’’ Svarar jag vänligt. Jag tittar på hennes hand som är kvar på min arm och efter en stund drar hon den snabbt undan, hon ger ifrån sig ett stelt och osäkert litet skratt. Jag ler och trycker ihop mina läppar, ’’och med dig… är allt bra?’’ Frågar jag och försöker verka trevlig. Det är inte så att jag inte gillar Selena, hon har inte gjort mig någonting. Hon är egentligen en av mina bästa kompisar, eller var. Hon förstod faktiskt mig alltid. Men sen när vi blev ihop gick det ganska bra ett tag men sen blev allting bara fel, väldigt synd faktiskt. Hon var en av de få personerna som stod mig väldigt nära och jag älskade henne verkligen, att vi står här nu helt stela trodde jag aldrig skulle hända. Men nu är det som det är… ’’Jo, det är bra med mig…’’ Hinner hon säga innan en kille ställer sig med sidan om henne, Taylor Lautner. Selena kysser honom på läpparna och jag tvingar mig själv att kolla bort, åh vad jag skulle vilja ha Jasmine här. Inte bara för att visa upp henne, utan att hon alltid visste hur man stod till i sådana här situation… det tror jag i alla fall. Sedan hör jag hur Selena drar efter ett djupt andetag innan hon börjar, ’’Juste… jag glömde helt bort! Var är Jasmine? Trodde att jag skulle se henne, jag såg i tidningen att det stod…’’ Hon lät exalterad men jag hann svara henne snabbt i en mjuk ton innan hon fortsatte prata, ’’hon är väl på hotellet… var jag borde vara nu! Jag måste verkligen gå… men jag antar att vi alla tre ses ikväll?’’ Båda dem nickar. Jag går mot kassan där kvinnan räcker fram båda smoothies, jag tackar snabbt men hinner inte bort därifrån när hon frågar om hon kan ta ett foto med mig och Selena och Taylor. Jag ler men menar det faktiskt inte just nu, jag stället mig om Kvinnans högra sida när hon kommit fram bakom disken och de andra står till vänster om henne. En man som jag inte såg kommer också fram bakom disken och håller upp en kamera, han knäpper ett par och jag försöker le så bra som möjligt. När jag får chansen tackar jag och rusar ut därifrån, jag hoppar in i bilen och säger ganska högt mot Kenny, ’’här, din smoothie… snälla kör nu bara.’’  Jag vet egentligen inte varför jag har så bråttom men det beror nog på att jag inte orkar stå där med dem som ett riktigt fån. Jag lutar mitt huvud mot glasrutan och blundar ett par sekunder, tanken på vad Selena försökte säga slå till. *Juste, jag glömde helt bort! Var är Jasmine? Trodde att jag skulle se henne, jag såg i tidningen att det stod…* Stod VAD? Vad försökte hon säga?  

Justins Perspektiv –

Jag vände mitt huvud mot klockan på mitt nattduksbord, halv fyra. Jag suckade djupt och försökte blunda och somna om igen… okej, för att vara helt ärlig så hade jag inte sovit mycket alls under den här natten. Av det som hade hänt mellan mig och Jasmine i gårdagens kväll var obeskrivligt, nu ville jag bara se hennes ansikte igen. Jag vill kunna gå fram när jag vill och kyssa henne som jag alltid gjorde förr, men eftersom tiden gick extremt långsamt så skulle det väl dröja ett tag innan jag fick göra något sådant. Jag rörde mina läppar med min högra hand, jag log och blundade. Efter det tog sömnen över.

Jag kände madrassen sjunka ner lite bredvid mig, jag blinkade till och öppnade trött mina ögon. ’’Fan… väckte jag dig?’’ Utbrast Jasmine lite ynkligt och skamset. Hennes ansikte var helt perfekt, söta små bruna ögon. Håret låg däremot lite rufsigt uppe i en knut på hennes huvud men det kvittade, hon var fortfarande lika vacker. Nu kände jag att det inte var fel att tänka så, förut när jag fick sådana tankar behövde jag fösa bort dem… men nu, var hon min igen. ’’Du är så vacker…’’ Orden slank ur min mun. Jasmine rodnade lite och gömde ansiktet ner i min kudde, jag skrattade lite men lyfte sedan försiktigt upp hennes huvud med mina händer. Hon log och sträckte sig långsamt mot mig, jag mötte henne med mitt huvud. Våra läppar snuddades långsamt, hennes varma andedräkt luktade mint tandkräm. Min hand smekte långsamt på utsidan av hennes lår, jag drog henne närmare mig. Våra läppar pressades ihop och hennes tunga mötte min, jag drog min hand längs hennes kropp upp till hennes hår. Jag höll hennes huvud perfekt i min ena hand som stödjade det, min andra hand höll runtom hennes midja. Vi låg så ett tag innan hon sedan vred på sin kropp ur mitt grepp och klättrade sig över mig, hennes ben låg på varsin sida av min kropp och hon låg böjd över mig. Hon tog andan ur mig och jag verkade göra detsamma mot henne, vi slutade kyssas i några sekunder och jag studerade hennes ansikte. Sedan tryckte hon hennes läppar mot mina igen och nu blev det lite mer intimt, vi rörde oss runtom i min säng. Nu låg jag överst, hennes händer smekte längs min rygg och upp mot min nacke. Det pirrade till inom mig av den härliga känslan hon gav mig. Jag fattade hennes hand som var på väg där det verkligen skulle göra mer än bara pirra till, jag flätade min hand med hennes och fortsatte kyssa henne. Det var nog inte den bästa idén att göra något då snart min mamma skulle ropa, det var ju faktiskt ändå en morgon och hon skulle vilja att vi åt frukost tillsammans. Oavsett hur mycket jag än ville och hur långt jag ville gå så skulle det behöva vänta, det var ju ett tag sedan så jag var egentligen inte alls på humör att vänta ännu längre. ’’Justin! Jasmine! Frukost om 5 minuter.’’ Hörde jag mamma ropa högt. Det var precis det jag menade med att jag inte ville göra någonting vi skulle behöva skynda oss med. Jag böjde mig bakåt för att se på Jasmine, hon log glatt och hennes ögon glittrade. Mitt sneda leende kom fram och sedan satte jag mig upp, hon gjorde detsamma bredvid mig. ’’Justin… jag… jag vill försöka igen.’’ Sade hon sedan lite generat efter några minuters tystnad. Jag vred på mitt huvud mot henne, ’’det var precis det jag ville höra!’’ Sade jag och flinade. Hon lutade sig mot mig och innan våra läppar hann nuddas öppnades dörren och in kom mamma. Jasmine tryckte undan mig lite lätt och hoppade själv lite till sidan, hon rättade till sina kläder lite och även hennes hår. ’’Jag tänkte väl att jag hörde er här inne? Jasmine du var inte på ditt rum så jag tänkte att du kanske var här inne och jag ville bara höra om ni…’’ Sade mamma men tystnade mitt i sin mening. Hon tittade misstänksamt på både mig och Jasmine som satt knäppt tysta. ’’Har något hä… hhmm, jag tror jag går ner så får ni komma när ni är klara.’’ Sade mamma sedan igen och harklade sig, hon verkade vilja fråga vad som pågick men smart tänkt nog av henne så lät hon bli. Jag vände blicken mot Jasmine som nickade och log mot mamma, jag gjorde sedan även detsamma innan hon hann gå ut. ’’Vad handlade det där om då?’’ Frågade jag Jasmine och syftade på hennes förhastade drag. Hon bet sig lite i läppen och svarade, ’’jag tänkte att vi kanske kunde berätta det tillsammans istället för att hon skulle komma på oss såhär på din säng.’’ Det var en rätt så bra förklaring för det hela, jag log och nickade. Hon hoppade sig lite närmare mig och kysste mig lätt på läpparna, innan jag hann göra något mer ställde hon sig upp och gick mot dörren. Hon vände sig om och fnissade till lite, jag blinkade mot henne och följde henne med blicken ut tills jag inte såg henne något mer. Jag skrattade lite för mig själv men började sedan fixa till mig, klä på mig och fixa håret osv.

Jasmines Perspektiv –

Jag fnittrade till lite tyst när Justin drog ut stolen åt mig, jag tittade på Pattie och Jeremy och förstod inte hur dem inte fattade vad som pågick här. Jag satte mig ned och efter ett par sekunder var Justin på sin plats bredvid mig, Jeremy och Pattie hade också satt sig ned nu. Justin sträckte ut sin hand och snuddade vid min, han försökte greppa tag om den men jag hann rycka den snabbt undan, jag ville inte att de skulle misstänka något än. Justin tittade lite förvånat på mig men vände sedan blicken åt Pattie och Jeremy.  ’’Mamma, Pappa, jag och Jasmine har något att berätta för er!’’ Hörde jag sedan Justin säga efter några sekunder. En bacon bit satte sig i min hals och jag började hosta förfullt, det där var jag inte beredd på att han skulle säga. Inte just nu i alla fall. Jag tog fatt mitt glas med juice och försökte svälja så snabbt som möjligt, jag kände hur alla blickar var på mig. Justin hade lagt sin hand på min rygg och försökte slå lite lätt för att jag skulle kunna få ut det, jag log lite generat och tänkte hur typiskt det var att det skulle hända precis nu då vi skulle berätta. Justin tittade lite skamset på mig, nog för att han förstod att han kanske borde sagt innan att vi skulle ta upp det. Jag svalde ner det som hade fastnat och log lite, Justin tittade på mig och försökte få mig att signalera om det var okej att prata om det. Jag nickade mot honom och han började, ’’jo, det är så att jag och Jasmine… vi har liksom … uuhhm vi har börjat de…’’ Sade Justin stammande. Jag himlade med mina ögon och kände mig tvungen att bryta in, det var plågsamt att se honom på det här sättet. ’’Jag och Justin har tillbringat en tid nu som vänner … och det har gått jätte bra och så… men det har liksom lett till… något mer… än bara… det’’ Sade jag nervöst men försökte verka lugn. Nu hade jag både Pattie och Jeremys uppmärksamhet, ’’jaa… fortsätt.’’ Sade Pattie mjukt och log samtidigt som hon vevade med handen. Jag svalde hårt och fortsatte som hon ville, ’’jo, vi har liksom… blivit tillsammans igen… som förr.’’ Jag tystnade sedan och kände hur otroligt korkad jag lät. Jag såg på deras paffa ansiktsuttryck, ’’det var vi inte beredda på…’’ Sade Pattie och Jeremy nickade instämmande. Jag tittade ner i bordet och funderade på om det var så smart att berätta det, dem verkade inte riktigt så jätte glada. ’’Men…’’ Fortsatte Pattie, jag tittade upp på henne med en glöd av hopp och försökte tyda vad hon skulle berätta. ’’Vi har nog båda alltid trott att ni skulle hamna tillsammans igen… och även om jag inte trodde att det skulle hända så… så snart.’’ Sade Pattie och log, jag bet mig lite i läppen samtidigt som jag försökte pressa fram ett leende. ’’Fast det var ju inte så tidigt egentligen… vi har ju faktiskt tillbringat nästan en månad tillsammans nu och det är inte direkt så att vi är främlingar eller så…’’ Sade Justin sedan och skrattade lite. Pattie nickade och Jeremy… ja, såklart gjorde han det med. Jag kände Justins hand greppa tag om min, och den här gången lät jag honom hålla kvar den. Jag log och han pussade mig på min kind, jag blickade mot Pattie och hon blinkade med sitt ena öga mot mig. Jag fnissade lite och fortsatte äta min frukost och den här gången hoppades jag verkligen att ingen skulle få mig sätta något i halsen igen.

Jag gick igenom köpcentret hand i hand med Justin, det kändes härligt att få göra det igen. Justin hade inte orkat göra sin ’’disguise’’ så jätte bra utan bar en keps på huvudet och hade upp luvan över den, jag gick däremot bara i ett par solglasögon.
Vi gick och tog det lugnt in och ut genom affärerna, det verkade inte vara så jätte många som visste om att Justin tillbringade sin tid här i Atlanta, han hade faktiskt inte avslöjat det på twitter, han sade att han ville ha det lugnt med mig och sin familj nu. Även jag visste att förr eller senare skulle alla veta om var Justin höll hus oroade det mig inte. Men sen var det ju ändå vissa här och där som frågade om autografer och bilder med Justin och det chockade mig inte, men något som gjorde det var att flera frågade efter min också. ’’Vad du är poppis nu då.’’ Sade Justin och skrattade när tjejerna gått iväg. ’’Ja du vet, snart kanske jag borde ge mig av med dig. Hitta någon bättre… kanske någon i One Direction…. Hmmm, Jasmine Styles.’’ Skämtade jag men sa det fortfarande med stil och försökte verka seriös. ’’Ouch, det där kändes.’’ Sade Justin som svar och plutade med under läppen. Jag skrattade och drog honom tätt intill mig, ’’jag gillar ju förstås dig mer än Harry… liksom vem skulle kunna neka dig?’’ Sade jag och smekte honom på kinden med min hand. Han sprack upp i leende och böjde sig mot mig, jag nekade honom verkligen inte nu. Våra läppar pressades emot varandra och sedan hur jag hamnat mot en vägg visste jag inte, men där var jag upptryckt mot den. Mina händer var fast klängda runt Justins nacke, våra tungor lekte i våra munnar och jag kände hans andedräkt mot mig. Jag avslutade kyssen även fast jag egentligen inte ville, det kändes inte rätt att stå och grov hångla mitt i köpcentret. ’’Neej, varför slutade du?’’ Gnällde Justin. Jag skrattade lite och svarade, ’’vi har faktiskt en anledning om varför vi kom hit…’’ Justin höjde sitt högra ögonbryn och sade, ’’juste… det har vi ju. Vi ska hitta en outfit som gör att du glänser upp så att alla ser att just du är min flickvän!’’ Jag gapade stort, ’’så jag är inte snygg annars… jag kan väl gå på den där festen i mjukiskläder.’’ Sade jag uppriktigt men med en skämtsam röst. ’’gör det! Du ser het ut i dem!’’ Sade Justin och blinkade. Jag gapade ännu större nu men visste inte vad jag skulle säga som svar tillbaka. Jag gick in i en affär och började leta kläder, Justin greppade tag om min arm. ’’Sötnos, jag skämtar bara lite med dig. Förutom det med mjukiskläderna då! Men kom… den här ser fin.’’ Sade Justin gulligt och försökte få mig glad igen, även fast jag inte var sur så hatade han när jag ignorerade honom. Jag flinade och tog plagget han höll i, ’’uurrsscch, jag har faktiskt hellre på mig slappa mjukiskläder än det här.’’ Skrattade jag. Justin slog nöjt upp i ett leende och lade ifrån sig den ur fula klänningen, nu hade han fått mig glad igen. Jag letade bland en massa kläder men hittade inte riktigt något jag fastnade för, jag ville se fin ut inför festen imorgon kväll. Justin hade blivit bjuden och han fick ta med vem han ville så han bjöd mig, det var någon kändis fest som skulle hållas i Hollywood. Som tur fick Justin gå på den även fast han fortfarande behövde vila sin kropp sen olyckan skedde, han hade gnällt om hur viktigt det var för honom att gå på festen för Pattie. Tillslut hade hon gett dig och tillåtit oss åka.
Jag var väldigt noga med att jag skulle se snygg ut, Miley Cyrus, Demi Lovato, Rihanna, Katy Perry och Selena Gomez och många fler skulle vara där. Och jag vet att Selena Gomez alltid ser så söt och fin ut, Justin var ju ändå hennes ex så jag ville ju se bättre ut än henne. Lady Gaga visste jag att jag aldrig skulle kunna slå, hon har alltid något lika galet och coolt på sig. Jag var även väldigt spänd över att få träffa killarna som skulle komma, det skulle bli sjukt roligt att få se dem.
Utan att jag hunnit tänka på det stod jag bland en massa mamma kläder, jag drog ut ett plagg hit och dit och varenda gång tänkte jag på att det var väldigt stort vid magen. Som en stor påse hängde eller så, jag förstod inte hur det var snyggt? Var det ’’inne’’ nu eller? ’’Vad tycker du om den här? Visst är den fin…’’ Sade jag och medans jag visade baksidan av en blå tröja. Justin nickade. Sedan vände jag på den och visade framsidan, ’’och sen när jag ser den här sidan ändrar jag mig helt och hållet vid tanken. Vem har en sådan här? Ska den liksom hänga på magen framför en?’’ Sade jag förvirrat men demonstrerade med tröja och placerade mot min kropp. Justin började skratta en del och jag förstod verkligen inte varför, jag behövde hitta något snyggt innan ikväll då vi skulle åka. ’’Juuussstttiinn, det här är inte kul!’’ Gnällde jag och staplade mig mot Justin. ’’Jo, det är det.’’ Sade Justin och fortsatte skratta. Jag gav honom en jobbig blick som tydde på att jag inte var på humöret för skämt. ’’Älskling, det här är mamma kläder… för dem som är gravida!’’ Sade Justin och försökte dölja sitt skratt med sin hand. Han pekade upp mot en skylt som hängde en bit bort över oss, jag blickade upp mot den och kände mig riktigt korkad. Och när jag säger korkad så menar jag också, generad, dum, blåst och igen… riktigt, riktigt korkad. Jag kunde inget annat än bara skratta, för det var ju rätt så kul. Här stod jag framför en spegel och tittade på en massa kläder för gravida kvinnor, och när jag tänker på det så undrar jag om Justin vetat om det hela tiden när jag yrat runt bland en massa kläder. Jag hade ingen ork att fråga utan staplade mig ut ur affären och in i en annan för att leta på riktigt nu.

Heeelloooo Alla mina små SÖTA läsare! ♥

Min statistik har faktiskt varit rätt bra fast det varit lov! Toppen! ♥

Här bjuder jag och min kompis Filippa Söderlind på en video vi gjorde och la ut på Youtube... Vår insperation kom från Justin, Selena, Alfredo, Ashley Tisdale osv... ♥ Våran är lite hackig... men vi hann aldrig lägga till hela låten så att det flöt på, men hoppas ni gillar den ändå! Kommentera, Visa den för andra, SUBSCRIBE och såklart GILLA den! ♥


Btw... jag är tjejen med brunt hår! ♥♥

Puss På er! ♥ /Andrea ♥   

P.S. Fillas blogg heter... www.soderlinds.blogg.se Och Förresten så kommer nästa Kapitel SNART! Jag fattar inte vad problemet med Blogg.se är!? Jag får sådan LACK när det inte funkar! Det är svårt att förklara vad som inte funkar.... men tro mig när jag säger att jag FÖRSÖKER fixa... jag har gjort klart kapitlet och så! ♥

Jag tittade ut genom fönstret och såg en glimts av staden, jag log och tittade på Jasmine. Det hade gått ungefär två timmar sedan vi lyfts från marken. Hon verkade förstå att vi var framme nu. Hon flyttade sig lite närmare mig och sträckte sig över för att kunna se ut, hon log både brett och stort. Hennes perfekta tänder visade sig. ’’Welcome to Atlanta!’’ Sade jag glatt. Hon skrattade men sedan tystnade hon och bara såg på mig, som om hon iakttog mina rörelser även om det bara var en blinkning eller en vikning i mitt ansikte.
Hello!

Jasmines Perspektiv –

Jag lade mig långsamt och lugnt ner på sängen i det stora gästrummet, jag andades ut och tittade mig runt. Väggarna var vita och det var även byrån och bordet, sängens överkast var däremot i en bersch färg och likaså kuddarna. Gardinerna hängde fint ner och nuddade precis golvet, allt var väldigt fint, rent och städat. Jag tänkte inte vara den som röjde upp i Justins hus här i Atlanta, jag skulle försöka hålla det i samma skick.
’’Duger det?’’ Hörde jag Justin säga mitt i allt mitt tänkande. Jag satte mig snabbt upp och tittade på Justin som stod lutad i dörröppningen, jag flinade och svarade, ’’skämtar du? Det är ju jätte fint!’’ Han skrattade och sade sedan, ’’säg det till min mamma du… hon blir nog både glad och stolt över hur hon inreda det här rummet.’’ Nu skrattade jag också. ’’Lunchen är strax klar!’’ Hörde jag sedan Pattie ropa i nedervåningen, säkerligen var hon i köket när hon påpekar att lunchen strax var klar. Jag ställde mig upp och gick mot Justin, han började gå nerför trappan och jag gick tätt intill honom efter. Jag ville ju inte tappa bort mig, huset var verkligen stort.
Väl nere i köket gapade jag stort av maten som stod framme, det var allt från bacon och pannkakor till fruktbord och mac&cheese (aka. Makaroner och ost med ketchup). Jag stod fortfarande och gapade tills Justin kom fram till mig och stängde den åt mig, jag flinade osäkert och kliade mig lite besvärat på armen av den pinsamma situationen. Varför sade jag inte bara tack istället för att stå där och vädra munnen? Jag var inte van vid sådan här stor buffé bara på hotell då förstås, hur gjorde hon allt det här under ungefär en halv timme? ’’Säg tack till Mayoria för att hon fixat så att ni kan få i er lite… hmmh mycket mat i er.’’ Sade Pattie till mig, Justin och Jeremy(pappa). Vi nickade och sade alla i kör, ’’Tack Mayoria!’’ Justin gick fram och pussade henne lite lätt på kinden samtidigt som han kramade henne. När han vände sig tillbaka till mig igen hade Pattie och Jeremy börjat ta mat på deras tallrikar, jag tittade lite konstigt på Justin. ’’Jag har känt henne väldigt länge nu… och dessutom så är det så man gör i hennes land!’’ Sade han. Jag flinade, ’’och vilket land är det då?’’ Frågade jag mjukt. ’’Spanien.’’ Svarade han snabbt tillbaka. Jag höjde mitt ögonbryn men sade inget mer, pussade man varandra på kinden i Spanien? Huh, jag trodde man bara gjorde det i typ Frankrike eller så. Men det kanske var så emellan dem men jag orkade inte bry mig längre så jag började ta åt mig en massa mat. Åh, vad gott allting såg ut. Jag satte mig ned på en stol bredvid Justin och mitt emot Pattie, vi log mot varandra men sedan började vi båda äta. Jag stoppade in min pannkaka dränkt i choklad sirap med jordgubbar rakt in i min mun, jag mm:ade lite tyst. Jag tittade på Justin och han började skratta, jag tittade förvånat på honom och undrade vad som var så kul. ’’Du har choklad där… vänta, jag ska bara…’’ Sade han och tystnade samtidigt som han tog sin tumme och torkade bort det, hans blick fastnade på mig. Jag kollade honom djupt in i hans ögon, dem stora vackra bruna ögonen. Jag kände hur mina kinder blev rosiga och hur mitt leende sken upp, han log nu också. Jag bestämde mig för att förstöra den perfekta stämningen mellan oss och vände på mitt huvud lite, så korkad jag är… ’’Kyss honom bara! Du vet att du vill!’’ Hörde jag mig själv tänka. Men såklart gjorde jag det inte, och förresten så ville jag verkligen inte göra det framför hans mamma och pappa. ’’Tack.’’ Sade jag med tanke på att han torkat på chokladen från mitt ansikte. Han nickade lite lätt på hans huvud och fortsatte äta.

Jag gick uppför trapporna när jag ännu en gång tackat för lunchen, jag letade mig till mitt rum och kände mig lite lättad över att jag sluppit fråga någon var det låg… så stort var det ju ändå inte. Jag gick mot min resväska och började packa upp i de två garderoberna som låg bredvid varandra, jag hade en hel del kläder att hänga upp och som tur fanns det många hängare. Jag skulle spendera två veckor här i Atlanta med Justins familj och även med andra som säkert skulle flyga hit, de första personerna som jag kunde gissa mig på var Ryan och Chaz. Eller vad säger jag? Självklart skulle det vara dem om någon. Och så skulle Ryan Good och Alfredo säkert även komma. Men det blir ju bara ännu roligare.
När jag äntligen hängt upp allt satte jag mig trött ner på stolen vid det vita skrivbordet, jag slet upp min dator ur min en av mina väskor och lade den på bordet framför mig. Jag öppnade upp den och klickade på internet, fan också… jag hade ju inget nätverk såklart. Jag klickade på nätverks delning och sedan klickade jag på den som det stod Bieber, ett lösenords lås poppade upp. Jag suckade och lutade mitt huvud i mina händer, jag behövde ju kolla mina mejl och sådant. ’’Bieberhouse14.’’ Hörde jag sedan Justin säga. Jag tittade på honom och förstod inte riktigt vad han menade. ’’Lösenordet… Bieberhouse14.’’ Sade han sedan igen och pekade på min dator, jag log stort och skrattade lite. Nu förstod jag vad han menade. Jag skrev snabbt in lösenordet men stängde sedan ner datorskärmen, jag ville inte vara så osocial framför datorn när han var här. Det jag behövde kolla kunde vänta. ’’Såå… hur kom ni på Bieberhouse14 då, don’t get me wrong men det är nog inte det första man väljer när man ska bestämma en kod, eller har jag fel?’’ Frågade jag nyfiket. Han skrattade och besvarade mig, ’’nej det är det väl inte, men jag tyckte om ordet Bieberhouse och då var jag 14 så jag tänkte… varför inte Bieberhouse14 liksom? Och ingen har direkt orkat byta så det fick bli det!’’ Jag log och ryckte på axlarna, varför skulle det egentligen vara så mycket sämre än det jag har på vissa av mina lösenord? HelloKittyAlert som jag har på några av mina sidor var ju inte direkt bättre om man säger så.
Efter vi pratat en del bestämde Justin för att ta ut mig lite och vissa mig runt, jag var helt på den idén. Det var ju perfekt nu eftersom jag skulle vara här ett tag, då behövde jag liksom veta vart allt låg. Han visade mig till några parker och ett stort köpcenter, lite matbutiker och sedan en bowling arena. Det första jag hade nämnt när jag sett Bowlingen var att vi någon dag självklart skulle dit och köra, han höll med mig helt om det.

’’Justin, jag och din pappa ska ut och göra något… kanske äta se på bio och något sådant lite senare, är det säkert att du och Jasmine inte vill följa med? Det är helt okej om ni ändrat er nu.’’ Hörde jag Pattie säga till Justin. De stod vid ytterdörren och Pattie och Jeremy skulle just ut, jag försökte tyda vad de sa så bra som möjligt. ’’Mamma, det är lugnt! Både jag och Jasmine har ingen ork kvar i kroppen för någon slags utekväll så vi vill bara hänga här hemma.’’ Hörde jag sedan att Justin svarade. ’’Men om ni vill så kan vi stanna hemma ikväll med er… jag menar…’’ Sade Pattie samtidigt som hon börjat klä av sig jackan lite, Justin avbröt henne. ’’ha så kul mamma…’’ Sade han övertygande och tog upp Patties jacka, hon tog emot den och log. ’’Vi är tillbaka lite efter midnatt, bränn inte upp huset.’’ Sade hon sedan skämtsamt och gick ut med en skrattande Jeremy efter sig. Justin stängde och låste dörren, ’’Alone at last!’’ Sade han och vände sig mot mig, nu skrattade jag. ’’Det har varit en lång dag…’’ Sade jag när jag dunsat ner på soffan. ’’Aa, verkligen!’’ Höll Justin med och gjorde detsamma som jag. Klockan var runt halv åtta och jag var redan trött, som tur hade vi nästan bara tillbringat dagen hemma. Annat från att landa med flyget i morse förstås.
Jag sneglade mot Justins håll och utan att jag märkt det innan så tittade han redan på mig, jag fnissade och tittade ner i mina händer. Genast kände jag ett par händer mot min hals och min kind, innan jag hunnit tänka vad som pågick var mina läppar pressade mot Justins. För ett tag lät jag chockat nog kvar dem, allt blev mer intensivt och hans händer smekte min rygg upp och ner. Jag lutade mig närmare honom men märkte att det här var fel, jag puttade undan honom lite och såg in i hans ögon. När jag tittat ett tag på hans choklad bruna ögon sprack jag upp i ett leende, jag bet mig lite i läppen och spelade söt. Nu visste jag att jag var redo för det här igen, jag kastade mig över Justin och pressade mina läppar mot hans; nu var det han som var den chockade. Jag kände honom le mitt i kyssen, kunde det bli bättre? Min tunga gled sakta in i hans mun, jag lade mig över honom. Min hand av iver drog i hans tröja, och efter ett par drag var den av honom. Han skrattade men fortsatte kyssa mig, våra tungor lekte i våra munnar och jag kunde inget annat än njuta av den här stunden. Jag hade väntat på den så länge utan att jag ens vetat om det, jag hade varit redo utan att jag ens känt det… men nu visste jag; nu kände jag.
Efter jag slingrat mig ur min tröja fortsatte vi ett tag men efter det slutade vi, ingen av oss gick längre. Vi hamnade inte i Justins sovrum eller mitt gästrum, utan vi låg istället ner på soffa helt stilla. Mitt huvud vilade på Justins bara överkropp, jag smekte mina fingrar på hans mage. Då och då rös han av att det kittlades till, jag låg tyst och han gjorde detsamma. Jag kände mig inte tom inom mig längre, en del av min kropp kändes helt igen. Som om Justin var den som helade den försvunna biten, för det var han ju. Han hade varit den som ryckt ut mitt hjärta, men han hade även varit den som hjälpt mig få in den igen. Justin var min pojkvän igen och jag ångrade mig inte alls över att jag låtit oss hålla på så här, jag kunde inte vara gladare helt enkelt.

Justins Perspektiv –

En dag senare…

Jag kramade hårt om Jasmine en sista gång innan hon försvann ut genom skjut dörrarna med hennes resväska efter sig, jag blickade efter henne då hon satte sig i bilen med Kenny. Han skulle köra henne till flygplatsen. Det kändes genast tomt inom mig när bilen åkte iväg, men som tur hade jag bara en vecka kvar här på sjukhuset och jag hoppades på att den skulle gå fort. Efter det skulle jag spendera en till två veckor i Stratford för att vila och vara med min mormor och morfar, och även Jasmine. Efter det skulle jag spendera resten av mina två månader hemma i Atlanta, det var ett tag sedan jag faktiskt var där så länge. Jag planerade på att ta Jasmine dit innan vi hade bråkat men det blev aldrig riktigt av, eller jag frågade rättare sagt inte henne. Nu kände jag mig för att göra det, hon hade ju ändå sommarlov och jag skulle ändå inte ha för mig något.  
Min rullstol körde iväg med mig sittandes i den, mamma hängde över mig och tittade med glada ögon och ett stort leende på läpparna. Jag satte mina armar i kors över min bröstkorg och plutade med min läpp, ’’jädra rullstol.’’ Mumlade jag för mig själv. Varför var jag tvungen att åka runt i den hela dagarna när jag faktiskt har ben att gå på, aja… det var väl bara att stå ut med det. Eller rättare sagt… sitta ut med det.

Jasmines Perspektiv –

En vecka senare…

Jag stirrade ut genom fönstret och suckade djupt. Det hade ännu inte slutat regna. Klockan var redan halv åtta på kvällen och det hade regnat under hela dagen, det var även sjukt mörkt ute. Regn gjorde mig deprimerad och ledsen, regn får mig att börja tänka på hemska saker. Så ni kan ju gissa hur dagen jag spenderade inne blev, nu satt jag och väntade på Justin. Han hade kommit för ungefär en timme sedan men skulle först göra i ordning sig genom att packa upp kläder och sådant innan han kom hem till mig. Mamma och pappa har precis åkt för att lämna Nina hos en kompis som hon ska sova över hos och sedan ska de två gå på bio, visste inte att man fortsatte göra det när man blev… äldre, men tydligen så gör man det fortfarande.
Jag satte mig med ett duns ner i soffan och slog på tv:n, det kanske fick tiden att gå fortare. Jag bytte från någon nyhetskanal till MTV, jag log stort när jag såg att Paris Hiltons my new BFF var på. Jag älskade det programmet eftersom det egentligen var så extremt löjligt men på så sätt sjukt roligt att titta på, det var vid slutet av programmet så nu höll hon på att berätta vem hon skulle skicka hem. Jag skrattade högt åt hur hon avslutade sin mening, ’’TTYN.’’ Hur kom hon på det liksom, Talk to you never? Det ska ju vara Talk to you later. När programmet tagit slut började låt efter låt spelas från olika artister, det var Best Hitz. Justins låt började spelas och jag himlade med ögonen, jag fnissade lite för mig själv men slutade direkt när jag hörde en knackning på min dörr. Jag kutade ner mot dörren där Justin stod blöt, jag bet mig i läppen och kastade mig in i hans famn. Han tog emot mig och skrattade, ’’jag har verkligen saknat min bästa kompis!’’ Utbrast han sedan när vi släppt varandra. Jag vred på kroppen lite och flinade, ’’Jag med!’’ Sade jag tillbaka. Justin hängde av sig sina dygnblöta ytter kläder och följde sedan med mig upp till vardagsrummet. Vi satte oss ned och jag drog mot mig en stor pöl med filmer, ’’du får välja.’’ Sade jag. Han blinkade mot mig och tog emot filmerna, jag ställde mig upp och gick in mot köket. Jag hällde upp lite godis i en skål och chips i en annan, med colan under armen och glasen i handen gick jag tillbaka där Justin satt. Precis då jag var nära på att tappa allting hjälpte han mig med att lägga ner sakerna på bordet, jag skrattade till och slog mig ned bredvid honom, ’’så… vad valde du?’’

Jag gömde mitt huvud i Justins axel och gav ifrån mig ett litet skrik, ’’Ursh, hur klarar du att se det där?’’ Frågade jag övertygad om att han inte skulle ge mig ett tillräckligt bra svar. Han ryckte lite på axlarna och spelade ’’tuff’’, han hade lagt upp sina armar på kuddarna bakom sig. Jag försökte följa hans exempel så jag tittade tillbaka på tv:n igen, jag blundade lite diskret med mina ögon för att han inte skulle se. Jag hoppade faktiskt inte till av vad som hände i filmen utan av att Justin snabbt ryckte till, jag tittade retsamt mot honom och kunde inte låta bli brista ut i skratt. ’’Asså fyfan vad äckligt det där var!’’ Sade han och drog sin hand genom sitt hår. Jag petade honom med mitt finger i hans mage och fnissade, ’’Ska vi stänga av? Du kanske inte klarar av att se mer?’’ Sa jag mjukt och hånande. Justin tittade med blicken ’’Kul?’’, jag bet mig i läppen och fortsatte, ’’du kanske vill att jag ska hålla dig i handen?’’ Han flinade och svarade, ’’visst.’’ Jag tittade förvånat på honom när han räckte sig efter min hand. Mitt i hans seriösa period då han fattade min hand släppte han, jag tittade och suckade. Sedan vände jag stelt mitt huvud tillbaka på skärmen igen, ’’ja… jag ska bara gå på toaletten.’’ Sade Justin sedan och lämnade rummet. Jag skakade lite jobbigt på mitt huvud och försökte bara låta bli tänka på Justins beteende runt mig, förstod han inte vad jag menade med kompisar? Jag antar att han hakade upp sig på när jag hade sagt att vi får se vad vårt förhållande ledde till, men jag ville åtminstone bara försöka ha det lite simpelt och lugnt mellan oss nu. Bara för ett tag åtminstone.

Med ett duns satte sig Justin sig ner i soffan bredvid mig igen, han lade sin arm runtom mig och skrattade, ’’så… vad har jag missat av filmen?’’ Jag ryckte till med mitt huvud för att vakna från mitt tänkande, ’’V.. va?’’ Sade jag förvirrat. Justin skrattade och sa sedan, ’’inte mycket gissar jag då.’’ Han flinade mot mig och jag kunde inte låta bli göra något annat än detsamma tillbaka.

2 veckor senare…

Veckorna hade gått riktigt fort kan jag allt säga. Tiden jag spenderat med Justin hade bara flugit iväg, vi gjorde inte alltid så jätte mycket eftersom han var skadad men vi hade verkligen kul. Nu kändes det som förr mellan oss, förutom att vi inte hånglade och gjorde en massa andra saker. Även fast jag ibland blir frestad klarar jag att hålla mig, fast jag måste ju erkänna att han gör mig väldigt upphetsad här och där.
Jag kände även att jag kunde berätta allt för honom. Okej, inte absolut allt, men på ett ungefär. Att vi bråkat och gjort slut hade varit som bort blåst för oss, ingen orkade bry sig om det längre. Vi hade båda kommit över det och de flera månader vi inte setts tog vi igen nu, han berättade en massa roliga saker som hade hänt honom och jag det som hänt mig.
Vi hade även spenderat en massa tid med Ryan och Chaz och några av mina kompisar från skolan, eftersom typ alla kände varandra förutom Justin; så var det inte så svårt att ”hänga” om man ska säga så. Vi hade kollat på när Ryan och Chaz spelade hockey med Justin före detta lag, man märkte direkt på honom att han saknade det. Spela hockey. Jag försökte pigga upp honom lite när han hade kommit in i ett deprimerat läge, såklart hade jag fått honom att skratta och le igen.

Justins Perspektiv –

’’Nervös?’’ Frågade jag. ’’Alltid lika.’’ Svarade hon samtidigt som hon klämde min hand. Planet skakade till och den konstiga känslan sköts genom kroppen, jag vred mitt huvud mot Jasmine och log. ’’Here we go!’’ Sade jag entusiastiskt.
Hennes grepp lossades lite och nu höll hon inte lika hårt längre, vi hade kommit upp i luften. Skylten ovanför oss släcktes, jag knäppte upp mitt bälte och sade att jag bara skulle gå på toa. Jag hade inte hunnit gå innan vi steg på så jag var riktigt nödig just nu, snabbt närmade jag mig toaletten och låste in mig där. Lättnaden lade sig över mig och nu slapp jag gå runt och försöka hålla mig, jag tvättade mina händer och gick ut. Jag stötte till någon och hörde att vi båda vände oss mot varandra och bad ursäktande, jag skrattade men det blev till svagt när jag såg att det hade varit Jasmine. Min hand snuddades vid hennes kropp, jag drog in ett djupt andetag. Hon gjorde mig lika ivrig varje gång jag rördes vid henne, hon tittade generat på mig och det var då jag förstod. Hon kände samma känsla. Som mig. Varför skulle hon annars tycka att det var så pinsamt? Jag log mot henne och hon flinade tillbaks innan hon sedan vandrade in i toaletten då hon sedan låste efter sig. Jag lutade mig bakåt mot väggen, jag behövde bara ta in allting som jag kände och tänkte. Ännu ett litet hopp sköts inom mig. Sedan skrattade jag när jag tänkte på vad jag och Jasmine gjort inne på en flygplans toalett, det var inte något jag kunnat tro jag skulle göra. Inte heller något jag trodde Jasmine skulle göra. Verkligen inte. Än en gång frös det till inom mig av både saknaden och frestandet jag hade för Jasmine, men jag visste… snart. Vad annars skulle jag tro?

Jag tittade ut genom fönstret och såg en glimts av staden, jag log och tittade på Jasmine. Det hade gått ungefär två timmar sedan vi lyfts från marken. Hon verkade förstå att vi var framme nu. Hon flyttade sig lite närmare mig och sträckte sig över för att kunna se ut, hon log både brett och stort. Hennes perfekta tänder visade sig. ’’Welcome to Atlanta!’’ Sade jag glatt. Hon skrattade men sedan tystnade hon och bara såg på mig, som om hon iakttog mina rörelser även om det bara var en blinkning eller en vikning i mitt ansikte.

Här får ni kapitlet! Hoppas ni tycker det var okej.... jag blev inte så jätte nöjd med det men jag behöver komma lite längre fram in i Novellen, har planer för framtiden! haha! ♥
Men förlåt..... verkligen, jag försökte skynda mig men jag hade Prov i veckan och pluggade så mycket jag kunde och sen hade jag inte världens lust.... men som sagt,  kapitlet var inte jätte bra! Eller vad tycker ni? Puss /Andrea ♥

Jasmines Perspektiv –

Jag satte mig långsamt upp i sängen och sträckte ut mina armar, jag gav ifrån mig ett litet stön över hur skönt det kändes att strecka på sig. Ännu bättre än det var ju att ligga i den här sängen, den var gudomligt mjuk och skön; jag kände mig som en sovande bäbis när jag låg i den. Utvilad var jag i alla fall. Jag tog tag i min ljusblåa klocka som låg på nattduksbordet bredvid mig och tittade lite trött på vad klockan var, halv tolv stod det. Jag spärrade upp ögonen och sprang runt i rummet för att hitta min resväska där mina kläder låg, jag hade bestämt att jag skulle komma in till sjukhuset vid tio för att vara med när de tog tester på Justin. Nu var det alldeles försent kände jag inom mig när jag snabbt borstade genom mitt hår och sedan klämde upp det i en tofs, jag tvättade mitt ansikte rent så att jag kunde lägga på nytt smink på ett fräscht ansikte. Mitt klädval fick helt enkelt bli det första jag kunde hitta, ett par jeansshorts med ett enkelt brunt skärp; en instoppad vit tröja och ett turkost linne under. Det var riktigt varmt här i London nu på sommaren under dagen så jag tyckte att det väl passade in. Jag kollade mig en sista gång i spegeln så att allt satt fint, jag stängde igen min resväska och låste den. Man kan ju aldrig riktigt lite på vad städerskorna gör, även om det var ett fem stjärnigt hotell. Jag drog åt mig min bruna väska som jag lät hänga lätt över axeln, och sedan sprang jag ut. Jag blickade än en gång på min klocka som nu satt fast på armen, den var strax före klockan tolv. Jag gick eller rättare sagt sprang nerför alla trapporna från hotellets högsta våning, ut på vägen ställde jag mig och försökte kalla på en taxi. Efter några minuter kom det en, jag hoppade in och sade till mannen, ’’London Bridge Hospital, fast please.’’ Han nickade med sitt huvud och körde igång. Jag tittade ut genom fönstret och fascinerades av de stora dubbeldäckade bussarna och de fina byggnaderna, jag älskade hur ljust allting var; det gjorde så att staden såg ännu finare. När jag såg på London Eye åka runt, tänkte jag för mig själv att en dag skulle jag åka runt där. Men inte nu, för jag har BRÅTTOM!

Justins Perspektiv –

Jag blickade mot den stora klockan som hängde på väggen i mitt rum, klockan var tolv. Jag suckade, antingen hade Jasmine försovit sig och helt glömt bort testerna som togs idag eller så var hon ute och njöt av den fina staden. Vilket jag inte fick göra. För att jag är skadad och måste ligga ensam och tjura på mitt rum och se på dålig tv hela dagen. Förlåt, jag har inte riktigt kommit över hela den här ’’vistas inomhus’’ grejen. Jag ville liksom gå ut, känna den underbara doften av London. Åka på dubbeldäckare och London Eye. Vad hände med dem planerna? Jo, jag behövde vara så korkad som jag var och skada mig; det hände.

Mina negativa tankar flöt omkring i mitt huvud men de stannade upp och blev till positiva när jag såg Jasmine komma in genom dörren. Det var då jag tänkte jag på kyssen, eller vad säger jag? Kyssarna. Strulet. Hångel. Jag log åt tanken och fick för mig att vi var tillsammans igen, allt var bra nu mellan oss. Vi hade pratat lite om vad som hände och så kanske vi var över det och var båda redo för att börja om igen. Eller det var det jag trodde i alla fall.
Hon böjde sig ner för att krama mig, och som jag alltid gör mötte jag henne i kramen. När hon lutade sig bak drog jag mig till henne, våra läppar snuddades en aning innan hon snabbt vek undan. Fan också!
Hon satte sig ner på stolen bredvid lite smått röd i ansiktet, jag var däremot riktigt generad. Jag tittade på henne med en bedjande och ursäktande blick, ’’förlåt. Jag… jag vet inte vad jag tänkte, asså jag…’’ Mer hann jag inte säga innan hon snabbt skakade på huvudet och avbröt, ’’nej, det är lugnt. Du behöver inte förklara, för det som hände igår…’’ Hon var lugn i rösten. Ett knyst av hopp fanns inom mig, skulle hon säga att vi var menade för varandra igen? ’’var fel.’’ Fortsatte hon. Va? Vad menade hon med fel? ’’Justin, jag lovade mig själv att om jag åkte till London för att träffa dig skulle jag inte göra något dumt. Och det här var riktigt dumt av mig.’’ Sade hon sedan. ’’Ouch, Det där kändes…’’ Sa jag och försökte le när det egentligen sved lite inom mig, men hon var däremot fullt seriös i sitt ansiktsuttryck. ’’Du vet att jag inte menar det så…’’ Förklarade hon. Jag ryckte bara på axlarna som tydde på att jag faktiskt inte förstod vad hon menade, ’’men det som hände igår… betydde det inget för dig?’’ Sa jag ledsamt. ’’Justin, det som hände igår betydde jätte mycket för mig. Mer än vad du kan ana. Men jag kan inte fortsätta såra mig själv, det som hände mellan oss krossade verkligen mig.’’ Sa hon och lät faktiskt ännu mer ledsen än mig. Jag nickade skyldigt på mitt huvud, ’’det jag gjorde mot dig var riktigt fel… och om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag aldrig göra så.’’ Sa jag och försökte få henne förstå hur ledsen jag var över mitt beteende. ’’Men du kan inte gå tillbaka i tiden och du behöver verkligen inte säga förlåt nu… jag vet att du känner dig dålig över det, men vi har kommit förbi det nu… jag vill bara vara vänner. Åtminstone för nu, jag vill bara ta det lite lugnt och se vad det här är… Om det fortfarande ens ä..är något.’’ Sa hon lugnt men stammade till lite mot slutet. Jag log samtidigt som jag nickade och öppnade mina armar för att krama om henne, hon lutade sig fram och lät mig omfamna henne. Det var skönt att veta att hon i alla fall ville se vart vår relation ledde till, det fanns tillslut ändå något bra i det hela. Men jag tänkte inte ge upp, jag älskar verkligen Jasmine och tänker inte låta henne glida ur mina händer så lätt igen. När hon böjde sig bak igen gjorde jag ett creep smile, hon tittade med misstänksamma och frågade ögon. Vi bröt efter några sekunder ut i skratt, och precis när vi båda trodde att det skulle vara stelt mellan oss var det inte det. Jag började berätta om vad doktorerna sagt om mina skador, det hade blivit lite, lite bättre nu. Jag behövde fortfarande ta det lugnt i två veckor på sjukhuset, eller om jag hade tur kunde jag lämna det ännu tidigare. Det gladde mig mycket att få höra. Sedan berättade hon om hur lyxigt och fint det var på hotellet, hur skön sängen var. Allt jag gjorde var att skratta och tänkte på hur jag bara hann sova i över en natt, sedan tänkte jag på hur hård min säng var här. Jag plutade på underläppen och hon förstod direkt vad jag tänkte på, hon flinade nöjt och fnissade lite lätt till.

4 dagar senare…

’’I hope you all understand why I have to wait for a couple months till I get up on stage again. And I’m really sorry for those who looked forward to watching my concert, because I know I am.
I just wanted to come here today and tell you all that I am alive but in a serious condition that will have to be rested if I want to get better. I never wanted to let any of you down and I hope that all of you care to wait for a little while so that I can get better and get up on stage as soon as possible.’’ Sade jag och blickade ut över presskonferensens reporter och fans. De lyssnade noga på vad jag hade att säga, mikrofoner var fram sträckta nedanför mig och kameror filmades. Efter jag pratat ett tag till började jag besvara frågor från några stycken av mina fans. Jag gjorde en gest mot en tjej i ungefär 15- års åldern, ’’ME? OMG, Justin I LOVE YOU!’’ Skrek hon exalterad och glatt, hon täckte över sin mun med hennes hand och det såg ut som tårarna var på väg i hennes ögon. Jag log mot henne och svarade, ’’Aww, I Love You too.’’ Flera i publiken awwade nu. ’’I.. I re.. really hope you ge.. get better soon. I think all your Be.. beliebers would want th.. that too…’’ Stammade hon sedan nervöst fram. ‘’Thank You and I hope that they do, because I think it’s better that I get well so I can start performing as soon as possible. Because what is a concert without Dancing? And I can’t do that with a broken arm and a broken rib.’’ Svarade jag och skrattade lite. Sedan fortsatte jag till en annan tjej som började på ungefär samma sätt som den andra, när hon tillslut kom till biten då hon skulle fråga frågan blev jag lite lättad. Jag var väldigt trött och orkade inte riktigt stå här längre, det hade faktiskt gått nästan en hel timme. ’’Are you working on somethin… something ne.. new? Know that.. that you are in… injured?’’ Stammade även hon fram, jag log och nickade. ’’Well, I have talked to Scooter and he thought that it was a great time to work on something new for you all. I’ve started working and tossing around song lyrics in my head and even jamming on some music for them. I think it’s going to be awesome.’’ Sade jag sedan mjukt och även glatt.
Jag svarade på flera frågor i ungefär en kvart- en halv timme till, sedan tackade jag och gick av scenen. Innan jag åkte från presskonferensen signerade jag en massa autografer och tog även bilder med en massa olika tjejer som hade stått och väntat länge nu utanför. De var alla så glada och energiska, att de orkade stå utanför och vänta. På mig.

En dag senare…

Jasmines Perspektiv –

Vi satt framför tv:n, Justin, jag och Pattie. Presskonferensen Justin hade varit på igår skulle visas idag, vi var alla taggad inför att se det. Utom Justin då. Han var ju där. Såklart.
Dörren till Justins rum slogs upp och in kom Scooter med snacks, chips, lite godis och popcorn. ’’Jag har väl inte missat något än.’’ Sade han och satte sig ner bredvid Pattie på en stol. Det kändes som om vi skulle se på bio eller något, själv satt jag bredvid Justin i sjukhus sängen. Än en gång tvingade han mig upp dit igen, så hård var faktiskt inte stolarna. Bara som vanliga. Och jag hörde inte Justin be Pattie eller Scooter att sätta sig där med honom. Jag visste en sak i alla fall nu när jag satt där bredvid honom, det skulle inte sluta som sist. Allt hade gått bra den här senaste veckan mellan oss så jag ville inte förstöra något, men hur svårt det än var för mina inre känslor så band dem sig närmre och närmre Justin dag för dag.

Jag zappade mellan kanalerna och stannade på en nyhetskanal när jag hörde mitt namn sägas, en kvinna i 30-års åldern berättade om min ställning just nu. Som om hon visste vad som egentligen stod på. Jag kände mig så sur och deprimerande och jag gillade det inte alls, min attityd var inte så fin längre. Men allt kändes hopplöst nu förtiden.
En knackning hördes på min dörr och jag tryckte av tv:n, ’’kom in’’ Ropade jag. Dörren öppnades långsamt och till min förvåning klev Jasmine in. Vad gjorde hon här? ’’Hej!?’’ Sade hon tyst och mjukt samtidigt som hon bet sig i under läppen. Luften drogs ur mig som när jag ramlat tidigare idag, men den här gången kändes det skönt. Jag prövade med ett leende, ’’Hej?’’ Sade jag förvirrat.

Jasmine Perspektiv –

Jag märkte direkt på Justin att han var både chockad och förvirrad när jag kom ingåendes till hans rum. Men han var faktiskt även glad och det gjorde så att jag kunde lugna mig lite, nu visste jag att det inte var ett misstag av mig att komma. Lite tyst och stelt gick jag fram till hans säng och böjde mig ner för att ge honom en kram, han mötte mig i kramen och sedan efter jag släppt honom satte jag mig ned på en stol bredvid. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag bara satt tyst och tittade mig runtom i rummet, jag smackade lite på mina läppar och gungade fram och tillbaka i stolen. Det blev bara ännu mer pinsamt för mig när det enda Justin gjorde var att le stort mot mig, jag försökte undvika hans blick men det gick inte. Tillslut gav jag upp och slog istället lätt till honom armen, han började sedan skratta och jag kunde inte hjälpa det utan började även jag göra detsamma. ’’Sååå, hur mår du?’’ Frågade han mjukt. Mitt ögonbryn reste sig upp samtidigt som jag svarade, ’’frågar du mig det? Hur mår du egentligen?’’ Han flinade mot mig och sa sedan, ’’det här var inte riktigt så jag planerade spendera halva mitt sommarlov men annars är det väl bra…’’ Jag skrattade medlidande med honom åt det han just sagt. Jag tystnade och visste än en gång inte vad jag skulle säga, det var så länge sedan jag träffade Justin och även fast jag kunnat fråga en massa lät jag istället bli. Det var ändå rätt skönt att sitta här med Justin, jag har faktiskt saknat honom en massa även om jag försökt sluta tänka på honom. ’’Varför kom du?’’ Frågade sedan Justin uppriktigt och frågande. Jag tittade förvånat på honom och förstod inte riktigt vad han menade, innan jag hann svara honom sade han snabbt, ’’min mamma sa att du inte skulle komma… eller inte ville det…’’ Jag satt fortfarande helt mållös och förtvivlad, inte ett ljud kom ur mig. Jag svalde ner klumpen som satt i min hals och fortsatte titta på honom, tillslut tog jag ett djupt andetag och svarade honom, ’’jag antar att jag… ändrade mig.’’ Jag kände att jag lät som värsta tönten. ’’Jag glad för det också…’’ Sa sedan Justin efter några sekunders väntan, han tog tag i min hand och log mjukt mot mig. Jag kunde inte låta bli börja fnittra och som tur gjorde han det med mig.
Efter det bröt vi ut i olika konversationer om allt möjligt, han berättade om hur han skulle göra med sin sommar turné nu när han skadat sig. Det fick tydligen skjutas upp några månader tills Justin blivit fullt ut frisk, han lät både väldigt ledsen och bekymrad. Det var nog för att han tänkte på hans fans, såklart han inte ville svika dem. Men jag hoppas för hans skull att de förstår, jag vet i alla fall om jag var en så kallade ’’Belieber’’ skulle jag hellre velat att han sköt upp några konserter och blev frisk än att han bara blev sämre och tillslut inte kunde fortsätta med sin konsert. Fast jag kan hålla med om att jag ändå skulle bli besviken om han ställde in en konsert.
Sedan pratade vi lite om hur allt funkat för mig, på något sätt kom vi till att prata om Italien. När jag berättade om att jag nästan helt klart säkert skulle flytta dit märkte jag på honom något speciellt, han blev… ledsen? Jag förstod inte helt varför, eller det är väl klart att nu när vi typ är vänner igen att det blir sämre om jag flyttar helt plötsligt. Han är ju mer i USA och i Canada än i Europa, och jag förstod ju själv att Justin inte kunde flyga till Italien så ofta för att träffa mig. På något sätt så blev mina känslor invecklade och en del av mig gillade att han reagerade som han gjorde, egentligen ville jag faktiskt bara kyssa honom och göra en massa andra saker… det var ju ändå ett tag sedan jag gjorde det. Men så var det ändå den andra delen av min kropp som ändå kunde behärska mig, jag visste att det var fel av mig att göra något hastigt. Vi hade inte ens talat om vad som hänt då vi gjorde slut, och vi visste nog båda två att vår ’’vänskap’’ aldrig skulle bli av om vi inte rensade luften lite emellan oss.
Det verkade som att Justin tänkte detsamma som jag, båda började prata i mun på varandra och det slutade med att jag gjorde en gest med handen mot honom som betydde att han kunde börja. ’’Jasmine jag.. jag..’’ Stammade han i smått rädsla i hans röst. ’’Jag är jätte ledsen för det som… som hände…’’ Viskade han skamset. Jag log mjukt mot honom och besvarade, ’’jag med… men vi kan väl glömma det hela och börja om på nytt… Hej, Jasmine!’’ Jag räckte fram min hand. Han skrattade och skakade den, ’’Justin’’ Sade han också tillbaka. En tyngd lyftes från min kropp och nu kändes det som om vi båda var mogna nog för att bara gå vidare och glömma det som hände. Plötsligt blev jag på något sätt vanlig igen med honom, skrattade och pratade med honom som förr. Vi hade mycket att ta igen.

’’Ja, okej… vi ses om en vecka. Ja, jag lovar att ringa dig varannan dag… okej, hejdå puss.’’ Avslutade jag samtalet med mamma i telefon. Hon hade varit jätte orolig först när jag pratade med henne men lugnade ner sig lite när hon fick prata med Pattie, mamma gillade henne och litade på att hon skulle ha lite koll på mig. Jag var glad att jag åtminstone fick stanna i en vecka här med Justin, men han skulle faktiskt vara kvar i två veckor och jag fick inte vara kvar lika länge utan behövde åka samtidigt som min familj reste ifrån Italien. Justin plutade med läppen när jag berättade att jag bara fick vara kvar i en vecka men ändå såg jag ett leende leka i hans läppar.
Jag tittade på klockan som stod på halv nio, jag hade kommit för några timmar sedan och hade inte hunnit åka till mitt hotell ännu. Jag gäspade stort men ångrade mig direkt att jag inte gjort det lite mer diskret så att Justin och Pattie inte skulle ha sett. Tårar bildades i mina ögon och jag kunde inte låta bli snyfta till, båda tittade förvirrade på mig och innan de hann öppna deras munnar sade jag snabbt, ’’det är okej… jag får alltid tårar i mina ögon när jag gäspar.’’ Jag ville bara försäkra dem så att de inte trodde att jag grät eller så, Justin tittade misstänksamt på mig men skakade bara lite lätt på huvudet. ’’Men lilla gumman, åk till hotellet vi bor på och sov. Försök få i dig lite sömn.’’ Sade Pattie mjukt och nu nickade Justin istället. Innan jag hann protestera eller få ur mig ett ord övertalade Justin mig genom att säga, ’’jag finns här när du kommer tillbaka… för om du inte minns, jag ska vara här i två veckor.’’ Jag skrattade lite åt hur Justin alltid surade när han sa så, ’’okej då, men du ska veta att du har tur att du inte behöver ligga här i två månader som du ska göra när du vilar ut dig hemma.’’ Sa jag och hånflinade. Justin bara ignorerade det jag sa och viftade med handen som tydde på att jag skulle gå. Jag gick med bestämda steg mot dörren, lyfte upp min resväska och staplade ut. Kenny följde med mig hack i häl och körde mig till deras hotell som för min tur inte låg så jätte långt borta, jag kunde egentligen gå fast så kort var det inte direkt. Jag tackade Kenny och han bad mig att ringa när jag fått i mig lite sömn som Pattie bett mig få. Jag hade rumsnyckeln i min hand och gick mot Justins rum, eftersom han inte skulle bo där fick jag göra det istället. När jag fått upp dörren tappade jag hakan när jag mötte det gigantiska rummet. Det var som om jag dött och sedan hamnat i himlen, jag bet mig lite i läppen men sedan blickade jag mot den stora kung sängen. Jag släppte min väska och sprang mot sängen och när jag kommit nära nog tog jag sats och slängde mig ner i den. Jag skrattade med mig själv i full hals ett tag innan jag hann sansa mig. Jag gick mot det stora fönstret och blickade ut mot den nyvakna staden, London. Det var faktiskt väldigt vackert och gulligt.
Efter jag gått en runda i de olika rummen i sviten bestämde jag mig för att sova, jag drog igen gardinerna och lade mig ner i sängen. Doften av Justin omringade mig i sängen, jag flinade stort och sedan tog sömnen helt klart över.

Justins Perspektiv –

När Jasmine gått blev allt en hel del tråkigare, att jag hamnat på sjukhus blev en fördel för mig och Jasmine genom att återförenas igen. Jag hade verkligen saknat den tjejen mer än vad jag hade vetat, allt visades nu. Det var skönt att vi i alla fall pratat lite om vad som hände förr i tiden, om man kan säga så.
Jag räckte mig efter brickan som låg på det rullande bordet bredvid mig, jag grymtade till lite när jag vred på kroppen. Det brändes till i mitt revben, och jag kände inte direkt att det stora bandaget runt min kropp hjälpte så mycket. Bordet låg inom räck håll så jag drog åt mig den snabbt, jag tittade på den äckliga maten och gjorde en ful grimas. Vad var det här för något egentligen? Inte för att vara bortskämd eller något men det här borde var olagligt att servera. Jag tog upp min sked och petade lite på det som liknade gelé av något slag, den var lila färgad och skakade när jag rörde den. Långsamt förde jag in en klick av gelé i min mun, jag smuttade lite på det innan jag svalde. Det var inte jätte äckligt men jag ogillade det nog för att inte äta mer, jag sköt undan brickan på bordet och bestämde mig för att inte äta något mer. Var fanns McDonalds när man behövde det? Jag bestämde mig för att åtminstone försöka sova, även om jag redan visste att det skulle bli svårt. Men det var värt ett försök.

’’Shh… han har äntligen somnat!’’ ’’Okej, jag lovar att jag ska vara tyst.’’ Hörde jag några viska. Samtidigt som jag blundade log jag stort. Jag hörde hur dörren öppnades och hur sedan allt blev tyst, förutom då när dörren slog igen. Jag skulle precis öppna mina ögon då jag hörde Jasmines sms signal pipa till, jag skulle aldrig kunna glömma hur den lät. Jag höll mina ögon stängda för att se vad Jasmine skulle göra, jag hörde hur hon långsamt satt sig på en stol och sedan suckade hon djupt. Jag kände sedan en varm hand på min kind, jag rös till av den härliga känslan och kunde inte låta bli öppna mina ögon för att se på Jasmine. Hon ryckte bort sin hand när hon märkte att jag vaknat, eller trodde jag hade vaknat… jag hade ju varit vaken ett tag nu. Hon fixade lite oskyldigt med sitt hår och när hon tillslut vågade titta på mig utbrast hon lite för exalterad, ’’HEeejjj! Har du vaknat?’’ Jag flinade på henne och hon bet sig skamset i läppen. Jag räckte mig efter hennes hand och kramade den, hon fnissade till och ryckte lite på axlarna. ’’Såååå… vad ska vi hitta på idag då?’’ Sade hon glatt för att byta samtalsämne. Jag lyfte mitt ögonbryn och tittade ner på min vänstra krossade sidan, hennes kinder blev genast rosiga.

Jasmines Perspektiv –

Dagen flöt på och vi hade ovanligt kul för att vara på ett sjukhus, Justin fick lämna sitt rum om han satt i rullstol och försökte röra på hans överkropp så lite som möjligt. Självklart fick jag se till så att han faktiskt lydde reglerna han fått och inte började ställa sig upp och gå, han tyckte att det var så löjligt att sitta i en rullstol när det inte var något fel på hans ben. Men läkarna hade försökt förklara men som vanligt var det bara jag och Pattie som lyssnade, när Ryan och Alfredo kommit för att hälsa på var Justin på topp humör och orkade inte lyssna på problemen i hans kropp osv.
Det hade blivit McDonalds till middag efter Justin tjatat en oerhörd mycket om hur äcklig maten var på sjukhuset, och eftersom Ryan och Alfredo också ville ha det blev det majoritet. Både jag och Pattie hade bara suckat och skakat på våra huvuden, Killar… Det blev även vi som fick hämta maten.

När killarna åkt tillbaka hotellet när klockan blivit halv elva var allt en hel del lugnare, jag satt inne i Justins rum och tittade på tv med honom. Pattie och jag skulle strax också åka tillbaka, men hon behövde bara snabbt åka och hämta något.
’’Den där stolen måste vara stenhård för dig att sitta på.’’ Sade Justin bekymrat. Jag ryckte bara på axlarna men började sedan vända och vrida på kroppen när jag tänkte på det. Justin slog sin hand ner bredvid honom på sängen några gånger som tydde på att han ville att jag skulle sätta mig bredvid honom, jag skakade på huvud. ’’Nej, jag klarar mig fint här… så hemskt är det faktiskt inte!’’ Sa jag menade, jag ville inte bli ett besvär som hoppade upp bredvid Justin i sängen, det är ju han som är skadad. Som vanligt skulle han vara envis och fortsätta slå med handen ner på sängen, jag suckade uppgivande och staplade mig upp bredvid honom. Han log stolt och jag bara gjorde en ful grimas. Vi brast båda ut i skratt och sedan slank jag ner på ryggen så att jag nu låg ner och inte satt upp, ’’åh, det är Gossip Girl… HÖJ volymen.’’ Skrek jag entusiastiskt. Han flinade mot mig men gjorde sedan som jag sade. Jag satt fast klistrad med ögonen i tv:n men kom på efter ett tag att jag redan sett det avsnittet, fast självklart var det fortfarande sjukt roligt att titta på. Jag kände Justins ögon titta på mig, det var både obehagligt och behagligt åt samma gång. Jag slet min blick från tv:n och såg in i Justins stirrande bruna ögon, de var så vackra. Jag kollade honom djupt in i ögonen och innan jag visste ordet av det var mina läppar pressade mot hans, vi var båda chockade men ingen slank undan. Den pirrande känslan sköts genom min kropp, jag lade mina händer bakom hans huvud och pressade honom närmre mig. Jag satte mig i gränsle över honom och mina ivriga händer drog i hans kläder och hår, hans mjuka läppar kändes mot mina. Våra tungor lekte i våra munnar, och det här gav mig en tillbaka blick på våra minnen tillsammans. Även fast jag både gillade det här men visste att det var helt fel av mig slutade jag inte, en del av min kropp ville helt enkelt inte stå emot. Precis då jag hörde hur fyrverkerierna sköts och hur underbart mitt liv kändes öppnades dörren och in kom Pattie, jag hoppade av från Justin och eftersom allt gick så otroligt fort hamnade jag med ett duns på golvet på andra sidan av sängen. Jag kände hur den pinsamma situationen gjorde mitt ansikte att förvandlas till en riktigt röd tomat, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra så jag bara tittade upp från andra sidan av sängen. Justins min såg glad ut men samtidigt väldigt bekymrad över hur det hade gått för mig, Pattie tittade chockat på oss båda två men harklade sig sedan. ’’Så, ska vi åka då?’’ Sa hon mjukt och sansat samtidigt som hon tittade på mig. Jag nickade med mitt huvud och reste mig snabbt upp, Pattie hade redan hunnit ut. Innan jag gick ut genom dörren kastade jag bak en blick på Justin, jag log stort och han blinkade mot mig. Jag gav ifrån mig ett litet skratt och sprang sedan ikapp Pattie som inte hunnit så jätte långt. Undrar om hon egentligen blev sur men ville inte visa det? Åh, så pinsamt.

Jag lutade mig bakåt i sängen och slöt mina ögon, mamma märkte på mig att jag inte ville prata något mer. Tyst hörde jag henne smyga ut ur rummet, tår efter tår slingrade sig nerför min kind. Var det över nu? Jag kände att allt var ett hopplöst fall och att det aldrig skulle fixas sig igen, förut trodde jag att om jag väntade ett litet tag så skulle allt gå över och tillslut skulle vi finna våra vägar tillbaka igen. Men nu, nu visste jag inte ens att det fanns en enda chans kvar. Och allt var mitt fel…

Jasmines Perspektiv –

Planet skakade till och jag vaknade med ett ryck, det var så jag brukade vakna nu för tiden. Med ett ryck. Jag satte mig yrvaket upp och tittade mig omkring, dem flesta sov och jag anklagade dem inte heller för det. Klockan var ju halv fyra på morgonen och konstigt nog var jag ändå vaken. Jag knäppte loss mitt flygplans bälte och reste mig upp, jag tassade tyst bort till toaletterna. Jag ville ju inte väcka någon annan, ärligt talat ville jag inte vara till besvär. Jag låste dörren snabbt om mig och lutade mot väggen, tanken på dagen jag och Justin varit inne på en flygplans toalett gjorde så att det pirrade genom hela min kropp. Det tog även fram nervositeten inom mig, skulle jag verkligen göra det här? Tänk om Pattie bara sagt att han saknade mig, det kanske inte alls var så… men jag kunde egentligen inget annat än att hoppas på det bästa, jag var ju faktiskt på väg till England nu så jag kunde inte göra så mycket. Jag tvättade mina händer och skvätte lite vatten i mitt ansikte, det kalla gjorde det uppfriskande. I högtalarna hördes det högt ut, *Passengers, prepare for landing. In about ten minutes we’ll be on the ground in London, thank you for flying with us.* Jag log lite nervöst mot mig själv i spegeln, jag rättade till mina kläder lite och sedan släppte jag ner mitt hår från tofsen jag nyss haft. Jag drog fram mitt hår och fixade till det rufsiga, prövade några leenden och sedan gick jag ut igen. Flera hade vaknat nu och fixade iordning för att landa, jag gick stressat tillbaka till mitt säte. Snabbt plockade jag ihop min dator och jag fällde upp mitt bord framför mig, flygvärdinnorna gick för en sista gång och kollade så att allt skräp var plockat mellan alla passagerare.

Snabbt gick jag ut till parkeringen utanför Londons flygplats, jag ställde mig i kö för en taxi och efter ungefär tio minuter när jag stod där fick jag tillslut en. Det var mörkt ute eftersom det var så tidigt på morgonen så tyvärr såg jag inte mycket, och då menar jag natur, hus, statyer osv. När jag hoppat in i taxin hade jag bara sagt att jag skulle till *London Bridge Hospital* och hoppats på att han visste vart det låg, som tur gjorde han det. Och till ännu mer tur så var det bara fem minuter bort från flygplatsen.
När jag betalat den trevliga engelska mannen klev jag ur taxin och tittade på det stora sjukhuset, min mage vreds om men backa ur det här var inget att tänka på nu. Jag försökte förflytta allt det negativa inom mig och istället ha positiva tankar och tänka på att jag kanske bygger upp min vänskap med Justin igen. Med snabba och hastiga steg gick jag in i sjukhuset, det var så tyst och rent att det nästan skrämde mig lite. Jag såg en kvinna sitta i receptionen så jag frågade henne väldigt snällt och vänligt, ’’Hej, jag undrar var jag kan hitta Justin Bieber. Han är på det här sjukhuset va?’’ Hon tittade på mig med hennes ögonbryn som åkt upp, ’’Jaha, letar du efter Mr. Bieber? Jo, han ligger i nummer jag är inte dum’’. Sade hon och jag tittade frågande och nästan lite träffad, ’’Ursäkta?’’ Sade jag uppriktigt. ’’Du är väl en *Belieber* visst!? Hans mamma har förbjudit mig berätta om för någon var han ligger… det har varit en hel del fans här dagen och kvällen runt.’’ Svarade hon. Nu förstod jag och tyckte inte att hon var så otrevlig längre, hon gjorde bara sitt jobb. Ta hand om dem. Men jag behövde ju få henne förstå att jag inte var ett galet fan utan att jag verkligen var här för att jag kände Justin. ’’Men Justins mamma, Pattie ringde mig och sade att jag skulle komma.’’ Försökte jag. Men hon bara skakade på huvudet och sade, ’’Nej, sorry den där går jag inte på. Tro mig… du är inte den första som sagt så.’’ Jag suckade uppgivet och försökte igen, ’’men… jag testar väl ringa henne då?’’ Kvinnan nickade bara och skrattade lite hånande. Jag knappade in Patties nummer och efter några signaler kom jag till hennes röstbrevlåda, ’’precis vad jag behövde…’’ Mumlade jag för mig själv.

Patties Perspektiv –

Jag gick ut ur Justins rum och gick för att hämta lite kaffe till mig själv nere i Lobbyn, med en mugg i min hand hällde jag i kaffe. Jag sippade det varma och suckade sedan, ’’stackars unge’’ tänkte jag lite oroligt. Han hade en väldig tur och jag kunde bara tacka Gud för det, jag slöt mina ögon och bad lite tyst. Mina tankar avbröts när jag hörde några stå och argumentera borta vid receptionsdisken, vad var det nu då? Jag kände väl igen en röst och kastade en blick på tjejen som stod med ryggen mot mig, var det Jasmine? Svårt var det i alla fall att tyda så jag passade på att kolla för säkerhetensskull. Desto närmre jag kom hörde jag bättre deras argument, ’’men jag måste få hälsa på Justin, hans mamma ringde ju mig! Han är ju för sjutton skadad. Snälla hjälp mig.’’ Kvinnan bakom disken skakade på huvudet och förklarade hur det inte var möjligt att hon gav ifrån sig informationen om var han låg. Nu förstod jag att det verkligen var Jasmine, jag placerade min hand på hennes rygg och hon vände sig snabbt om. När hon såg mig, suckade hon lätt och gav ifrån sig ett litet tjut. Jag omfamnade henne och hon tvekade inte på att krama mig tillbaka, jag var sannerligen glad över att hon ändrat sig och kom ändå. Nu kunde Justin i alla fall vara glad över någonting. När vi släppt varandra förklarade hon hur ledsen hon var över hur hon betet sig i telefonen, jag var inte ett dugg sur eller något över det. Så länge hon var här nu, var jag åtminstone glad. Sedan fick jag förklara för henne vad som stod till med Justin, hon nickade oroligt och medlidande. Det kändes skönt att ha henne tillbaka igen, Jasmine var verkligen en trevlig tjej.
Jag gick med henne mot hissen och hon tryckte ivrigt på knapp 3 efter jag berättat vilken våning, jag skrattade lite åt henne. Hon såg så söt ut när hon var taggad om man kan säga så. Även fast hon inte visste var rummet låg gick hon snabbt och stressat framför mig och hoppades nog på att jag skulle gå fortare eller åtminstone säga var rummet låg. Hon kunde ju lika gärna springa för det var ju typ det hon gjorde. Fast jag slöade mig inte heller, jag försökte gå så fort jag kunde. När jag stannade upp utanför rummets dörr tänkte jag följa med in, men när jag tittade på Jasmine såg hon så besvärad ut. Jag visste att det här var svårt för henne så jag bestämde mig för att lämna henne ifred med Justin, bara för att rensa luften mellan dem lite. Jag log mot Jasmine och gjorde en gest med min hand mot dörren, hennes ögonbryn reste sig och hon nickade tacksamt. Jag klappade henne på ryggen lite innan jag gick bort genom korridoren igen och ut till väntrummet där jag satte mig ner och fortsatte dricka mitt kaffe. Mitt ’’kalla’’ kaffe.

Justins Perspektiv –

Jag zappade mellan kanalerna och stannade på en nyhetskanal när jag hörde mitt namn sägas, en kvinna i 30-års åldern berättade om min ställning just nu. Som om hon visste vad som egentligen stod på. Jag kände mig så sur och deprimerande och jag gillade det inte alls, min attityd var inte så fin längre. Men allt kändes hopplöst nu förtiden.
En knackning hördes på min dörr och jag tryckte av tv:n, ’’kom in’’ Ropade jag. Dörren öppnades långsamt och till min förvåning klev Jasmine in. Vad gjorde hon här? ’’Hej!?’’ Sade hon tyst och mjukt samtidigt som hon bet sig i under läppen. Luften drogs ur mig som när jag ramlat tidigare idag, men den här gången kändes det skönt. Jag prövade med ett leende, ’’Hej?’’ Sade jag förvirrat.

Svar:

Min blogg heter Bieberdays och det handlar ju självklart då om Justin Bieber... och du kanske inte tycker om Justin så jätte mycket och det förstår jag för det gör ju inte alla, men mina läsare som läser min blogg gillar att jag skriver om honom och själv älskar jag både Justin Bieber och att skriva noveller och sådant. Om man inte tycker om honom behöver man ju självklart inte läsa då... Jag uppskattar din kommentar och ärlighet, men om du verkligen inte gillar Justin Bieber är kanske inte den här bloggen rätt för just dig, eller alltså man kan ju ändå läsa för att det är roligt... det står ju inte direkt fakta om Justin utan han är som en karaktär i min novell! ♥

Puss /Andrea ♥

Jasmines Perspektiv –

En dag senare…

Jag vaknade med ett ryck när jag hörde min ringsignal, jag kastade en trött blick på klockan som hängde i hotell rummet. Det slutade ringa och jag kände hur lättad jag var, jag dök ner med mitt huvud i min kudde igen. Precis då sömnen nästan hade lagt sig över min kropp började det ringa igen, jag satt mig yrvaket upp och små sprang till telefonen. Snabbt tog jag tag i den och sprang in på toaletten för att inte väcka mamma och pappa i rummet bredvid. Jag stängde dörren bakom mig och tände lampan, ljuset sken så ljust att jag fick lite ont i ögonen. Jag behövde kisa med ögonen för att se var ’’svara’’ knappen låg, när jag såg den klickade jag på skärmen och svarade. ’’Hallå!?’’ Sluddrade jag trött fram. Stressade andetag hördes i andra änden av telefonen, jag gnuggade lite i mina ögon och försökte igen, ’’hallå… vem är det här?’’ Jag väntade ett tag innan de tunga andetagen tystnades lite, ’’Jj..Jasmine… Jasmine, det här är …Pp… Pattie.’’ Sa en ledsen röst i telefonen, jag kunde knappt tyda vad hon sade eftersom hennes röst darrade. Jag kände mig förvirrad och väldigt förvånad, varför ringde Pattie… mig? Jag nickade för att hon skulle fortsätta prata även fast jag visste att hon inte kunde se mig, jag mumlade lite tyst och sedan fortsatte hon, ’’Justin har varit med i en … bilolycka och jag vet inte riktigt vad som har hänt, han har inte vaknat på över en dag och ingen verkar vilja berätta för mig vad som står på… jag visste inte riktigt vem jag skulle ringa så jag tänkte liksom… ringa dig!? Vad än som har hänt vet jag att han skulle velat att du var här nu… ärligt talat har han inte slutat tänka på dig… alls. Vi är på sjukhuset i London som heter, London Bridge Hospital.’’ Hon försökte låta stabil och stadig i rösten men jag hörde sorgen. Mitt hjärta stannade i några sekunder och själv förstod jag inte riktigt vad hon sa, saknade Justin… mig!? Jag fattade ingenting, varför skulle han göra det? Jag kastade en blick på min mobil klocka och såg att den var halv två, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, ska jag åka till England nu liksom? ’’Jasmine… är du kvar?’’ Frågade Pattie osäkert. Jag svalde ner hårt min klump i halsen och sa sedan, ’’mm…’’ Hon suckade lite lätt och frågade sedan igen, ’’tänker du komma?’’ Jag visste inte vad jag skulle svara, allt gick så fort nu… vad händer egentligen? Jag fick ju ingen tid alls på mig att ta ett beslut. ’’Jag… ehh…’’ Började jag försiktigt men avslutade sedan snabbt och bestämt, ’’Pattie… jag är i Italien just nu och… jag tror inte att jag bara kan flyga till London nu, jag vet inte ens om jag vill det.’’ Det var tyst i några sekunder, jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till eller säga längre. Det här var för komplicerat för mig just nu, jag kände inte att jag bara kunde åka och se honom igen och tro att allt skulle vara okej igen. Jag var inte riktigt… redo än. ’’Förlåt men… jag… jag kan inte.’’ Sade jag innan jag snabbt tryckte bort samtalet och stängde av mobilen. Jag kastade ifrån mig den och bröt ihop på badrumsgolvet, tårarna strömmade nerför mina kinder och hopplösheten lade sig över min kropp. Saknaden som jag stött bort kom direkt tillbaka och alla känslorna virrade runtom i min kropp, skulle jag verkligen bara låta Justin ligga där på sjukhuset och dö… okej, jag hade ingen aning hur svårt skadad han var men det var tillräckligt för mig att känna mig tvungen att åka till England.

Jag hade packat ihop en del av mina kläder och packat ner dem i en av mina små resväskor, jag bäddade min säng och lade en lapp som det stod: ’’To Mom and Dad.
When you read this I will probably already be in London. Justin has been in a traffic incident and I have to go to him. I’m sorry for just leaving, but I knew that if I told you I’d never been a loud to go. I’ll have my mobile near me so when you call I’ll be sure to answer!
Much Love Sincerely Your Daughter Jasmine.’’

Justins Perspektiv –

Jag tittade mig långsamt runt omkring. Mitt huvud dunkade en massa och ont gjorde det när jag rörde på mig. Det var tyst i rummet och allt var fläckfritt och rent, en massa trådar satt fast på mig, vid mitt huvud och mina armar. Jag blundade i några sekunder och hoppades på att allt var en dröm, men till min besvikelse var det inte det när jag öppnade mina ögon igen. Jag suckade och kände det besvärligt att tänka, att försöka förstå vad som hade hänt. Hur jag hade hamnat på sjukhus? Jag satte mig långsamt upp och kände smärtan i mina revben, jag gjorde ett hastigt ryck och kände hur det sved till i min kropp. Jag placerade min hand på mitt vänstra revben och kved, så fruktansvärd smärta hade jag aldrig haft. Jag kämpade emot tårarna som brann i mina ögon, men en hann slinka ur och föll ner på min kind. Jag kände plötsligt en hel del svårighet i min andning, jag drog in några djupa andetag innan jag försökte ställa mig upp. Långsamt gick jag mot dörren, och när jag säger långsamt menar jag verkligen långsamt. Det fortsatte värka i mitt revben och min gipsade vänstra arm dunkade, min kropp värkte från topp till tå och all denna smärta gjorde så att jag helt plötsligt inte kände mina ben längre. Jag började vingla och innan jag hann ta mig tillbaka till sängen föll jag, när jag hårt slog ner mot golvet var det som andetagen drogs ur mig. Jag stönade till högt och kämpade emot den hemska smärta. Dörren öppnades och in kom en sjuksyster, när hon sett mig flög hon fram för att hjälpa mig. Hon tryckte på en knapp bredvid min säng och efter några sekunder kom det inspringandes två till, de hjälpte mig upp till sängen och började sedan ta på trådarna jag ryckt loss från min kropp.
Mamma kom inspringandes efter alla sjuksystrarna fixat allt med mig och hjälpt ta bort smärtan jag hade, hennes armar omfamnade mig och jag stönade till lite när hon tryckte. ’’Oj, förlåt…’’ Sade mamma oroligt och släppte greppet om mig. Jag försökte med ett leende men jag trodde knappast att mamma skulle gå på det. ’’Vad tänkte du egentligen? Åka bil mitt på kvällen i London… det är inte samma sak som hemma i Stratford.’’ Sade hon sedan lite surt men mest oroligt. Jag tittade skamset ner i mina händer och suckade, nu kom jag ihåg vad som hade hänt. Det hade varit riktigt dumt av mig att köra sent på kvällen efter en konsert då jag var trött, det var säkert redan ute i tidningarna och jag kände mig lite dålig över allt jobb jag måste orsakat för Scooter.  ’’Ååh, Justin… jag har varit så orolig! Gör aldrig sådär mot mig igen…’’ Fortsatte mamma. Jag nickade och tänkte verkligen aldrig göra om något sådant dumt igen. Jag tittade förvirrat på mamma som stod och bet sig lite i läppen, hon grubblade över något och jag såg att hon tänkte på något. Jag gav mamma en medlidande blick och försökte visa henne att jag märkte hennes ansiktsuttryck, jag visste att det måste vara något fel. ’’Mamma… vad är det?’’ Sa jag försiktigt och hennes blick klistrades fast i mig. Hon ryckte lite på axlarna och sade, ’’vadå?... det är inget!?’’ Jag skakade på huvudet och tittade allvarligt på henne, ’’Mamma, vad har hänt?’’ Sade jag menande och mest oroligt. Hon suckade och gav med sig, ’’när jag fått veta att du hamnat på sjukhus blev jag jätte orolig och åkte med dem andra hit för att se vad som hade hänt med dig, du var och opererade och ingen ville egentligen berätta för mig vad som hade hänt. Först tänkte jag inte ringa… men när det gått en dag, kände jag på mig att det var det rätta.’’ Jag förstod fortfarande inte vad hon försökte berätta, vem ringde hon? Jag nickade för att hon skulle fortsätta, ’’jag ringde… Jasmine. Jag berättade för henne att du saknat henne och att du låg på sjukhus, jag sade att hon skulle komma hit men…’’ Mer hann inte mamma säga innan jag avbröt henne. Ett knyst av hopp fanns inom mig nu, ’’ringde du Jasmine? Och hon vet att jag är skadad? Det är ju jätte bra… men det måste betyda att hon snart är här? Jag kanske har en chans igen…’’ Sade jag innan mamma bröt in, ’’hon… hon sa att hon inte ville komma…’’ Mitt hjärta stannade till i några sekunder, nu gjorde det mer ont inom mig än någonsin. Ville hon inte komma? Jag lutade mig bakåt i sängen och slöt mina ögon, mamma märkte på mig att jag inte ville prata något mer. Tyst hörde jag henne smyga ut ur rummet, tår efter tår slingrade sig nerför min kind. Var det över nu? Jag kände att allt var ett hopplöst fall och att det aldrig skulle fixas sig igen, förut trodde jag att om jag väntade ett litet tag så skulle allt gå över och tillslut skulle vi finna våra vägar tillbaka igen. Men nu, nu visste jag inte ens att det fanns en enda chans kvar. Och allt var mitt fel…